Sundsvalls tidning – 17 juli 1875, sida 3

Till nöje och tidsfördrif. Qui pro quo. Östgöta Korrespondentens frös nifestrifware anställer i fitt fenafte bref några bes traktelser med anledning af folkmötet i Katrine Rser och tillägger därefrer följande komiska berät: telse: Bredwid folkmötet war odjå ett Litet ertra pus bliciftmöte arrangeradt. Man fåg ide färre än 15 swensta tidningar wid detsamma representerade, och bland dessa märktes såwäl grånade veteranter, fom unga ämnesswenner. Jcke minsta upmärksamheten ådrog fig Böteborgsspoftens ryktbare Göran, och Söndagsnisses och Kaspers respektive redaftörer. Ester mötets slut inträffade ett litet qui pro quo, hwarwid de båda sistnamnde herrarne helt apropos fingo del af en ärad allmänhets — res presenterad af en herre med nattsäck i handen — innersta tankar, rörande dem själfwa och deras förmågor. Situationen war följande: Kaspers redaktör stod på perrongen, samtalande med en af de öfrige närwarande publicisterna, under det alla Nissars stormästare lutade sin trötta lekamen mot räcket mellan stationshuset och marmorpaviljongen. J hans omedelbara närhet stod herrn med nattsäcken Denne, som wid mötet sett och hört Kaspers redaktör tala, trodde sig göra sin obekante granne, hr Hodell, en stor tjänst genom att fästa hans upmärksamhet på den satiriste stämtaren och fick härtill en osöft anledning, då trigsbufettens ups fi:mare i detsamma passerade förbi. Se där, fade herrn med nattsäcken til hr Hodell, går han med frigsbutetten. Den lärer han nog komma att få ata upp, ty Kasper är här. Det är han med gråaktiga håret, fom ftår där borta. -Werkligen! utropade hr Hodell med fin alas dafte mine. Ja, det är werkligen han betygade interlofutören med en wiss wigt. Och få blef det en