Sundsvalls tidning – 15 juli 1875, sida 2

ligt hotell. Då min förekommande ciceron, en tidningsman på platsen, underrättade mig om i fråga warande bygges bestämmelse, skedde det med en ton och en min, som kommo mig att rodna på Göteborgs wägnar. Wi förstodo hwarandra. Gruns den till det wardande hotellet war solid, ofwan marken af huggen gråsten, och skulle, utom källare komma att inrymmas en jordwäning, uptagande alla hotellets ekonomirum. Stadshuset, wid stadens stora torg, går man ide gerna förbi, synnerligen fom öfriga, torget oms gifwande bygnader ej i någon mån gör det fris digt rangen af det berkändt första. Det inryms mer mängahanda lokaler: folkbank (den beryktade, fom war uphofwet till det rikskunniga injuriemålet mellan hrr Struve och Wikström)) postkontor, tele grafstation,höga rättwijan och wägg om wägg med henne sollenitetslokal, bestående as twå stora salar och många rum. Själfwa festivitetssalen, fyrkantig och med läktare försedd, är bland de största i landsorten. Han är ganska smakfullt dekorerad, i hwitt och guld, men fan i prakt ej mäta fig med mots swarande lokaler i Malmö och Örebro. Den min: dre salen med angränsande smårum begagnas bland annat, af Sundswalls i blomstring stäende filial af W—6. Och ändå wet man ej i Sundswall hwad klockan är slagen — åtminstone icke då ångs båtarne stola gå. Sundswalls tid är nämligen då mycket elastist, det war en Lallmän klagan, fom jag försporde, men fom denna gång fom mig myc fet wäl til pass. Sundswall har odså en kyrka, som påstås wara wacker; detta lemnar jag därhän, men hwad fom är wackert, hänförande, är utfigten från hennes torn öfwer den sköna trakten inåt landet, med Selångers kyrka till piece de resistance i fonden. Det är den tafla, som förtjenar att ritas af på annat sätt än med bläd oc) penna. Ett stycke bortom kyrkan, alt wid Storgatan, lig: ger teatern, ett enwåningshus af trä, förstås — alt här uppe har mer eller mindre anstrykning af träaktighet, utom befolkningen och laxen, få widt min korta erfarenhet sträckte fig. Teatern hade en egenslap, genom hwilken han fördelaktigt utmärkte sig framför mänga andra: de som hyrde honom förtjenade wanligen bra med pengar. För öfrigt war han nätt oc) bekväm till husbehof. Klädlogerna bade till och med fönster (strax något att lära för aktiebolaget Stockholms bygnadsförenings arkitekt!). Åtstilliga plagg, mer och mindre onämnbara, drogo tankarna med oemotståndlig matt til her Haqvinius Bergiröms (fortjusande dragoner. Man stulle nämligen på kvällen gifwa Fru erkehertigen, hwars herr make man i Sundswall ej utan skäl funnit hafwa ett alt för utprägladt tycke med fir John Pluperson, guvernör på Gröna ön i Hundra jungfrur. Det händer ibland att kritiken i s. k. fmåftäder är wida skarpsyntare är i hufwudstaden! A och O då man sommartiden kommer till Sundswall är imellertid stadens Tivoli, som ligger öster om staden, på andra sidan Selångersan, högt öfwer tummelplatsen för det hwardaaliga lifz wets id och äflan, på sluttningen af ett af de berg, mellan hwilka staden och def hamn äro inbäddade. Främlingen går Rullan — ett gansta nätt och synbarligen wäl försedt wärdshus i det gröna — stolt förbi, för att streta upp till Tivoli, ett Hasz selbacken, ingalunda i miniatur hwad utrymme, intagande läge och — prisnoteringar beträffar. De båda lokalerna hafwa i mycket ett wisst fyftontycke med hwarandra, men Tivoli ligger öfwer med hänsyn till utsigten, fom, tack mare den norrländ: ska, storslagna naturen därifrån werkligen är hänförande. Man har den ftora dalen, staden, hame nen, wiken, det friskt pulserande lifwet nedanför fina fötter, od) rundt om de höga, delwis ffog: bewuxna bergen, det ena höjande fin hjesfa ftoltare, mera högburen än det andra. Och österut, inåt Tivolis eget, wäl ansade område ett idylliftt sweizerlandslap, amfiteatralistt höjande fig på flutningen af fjället, taflans bakgrund, od) skyddadt för hafswindarnes närgångenhet. Det idylliska in: trydet stördes wisserligen för mig i någon mån af en allmogens solbrända, kraftiga dotter, fom där nere på planeu med smak tömde sin konjak i sällskap med resliga wäderbitna följeslagare; men det kringliggande panoramat är alt ör storartadt, hänförande för att man stulle funna låta en dys lif småsak bringa fig ur stämningen. Det behöfwes sannerligen ide hr Knausts wäl försedda kök och källare för att fängsla en främling denna mid inz tagande höjd, dit eget nog endalt ett par ftadss bor förlagt fina willor. Den ene war d:r OL Wikström, den andre en enkefru X. Båda lågo än högre än Tivoli och på temligt afstånd däris från. . Men Rordstjernan börjar bolma där nere i hamnen och små hwita ångmoln hwirfla sig upp ur afloppsröret för hennes öfwermått af kraft. Pardon! Blott en blick norrut ned i dalen, och jag är redo, att åter låta dia med fjäderlätta steg bära mig hän öfwer Bottenhafwets nu troligen swallande wågor; ty alt häruppe bådar, att win: darnes gud fom bäst håller på att tråda en luftiger dans där ute. Det war wattenkuranstalten, wi ett ögonblick slulle stänka wår upmärksamhet, 50 — CA BP i la KAS RP A CA