1TTUn44 Prutus 01 IVT 1läurc 444 12 förr Enligt ett rykte lär direktionen för Noriges bank redan i wåras, då den knappa tillgången på pen: ningar började göra fig gällande, hafma fått fig hjälp tillbjuden af Finansdepartementet, på det sätt nämligen, att af det, fom indrages af 1874 års statslån, skulle depositioner göras i banken på ända till tre månaders upsägning. Bankdirektion skall emellertid hafwa afslagit anbudet, e medan den ide war willig att, såsom Finansdes partementet begärde gifwa samma ränta, 3 pros., fom i utlandet kontraktsenligt gifwes af låns net, till oh med under något gynnsammare wil: for för departementet, nämligen en månads ups sägning. Anbudet förnyades ännu en gång å Finansdepartementets sida, men mötte ånyo afs slag hos bankdirektionen. För närwarande torde det ide få lätt komma att förnyas, då ftatstassans utbetalningar, bland annat till järnmwägsanläggningarna, färffildt til Smålenenesbanan, nu äro mycket betydliga och större summor således icke kunna hindras för längre tid, så mycket mer fom Finansdepartementet redan har ganska bes tydligt innestående i bankerna. Rörande trämarus handeln skrifwes att Hansmessan hittills medfört ganska få och på det hela ide betydliga förfälj: ningar. Skogsegarna, i synnerhet från Öfterdalen, skola hålla fig mycket tillbaka, medan egorna från Solör od Odalen lära wifa benägenhet att sälja. Öfwer hufwud taget hör det til undantar gen att någon är twungen att sälja och ide fan afwakta bättre tider. På grund aj defåtaliga för säljningarna är det ännu fmårt att med någon bestämdhet angifwa de betingade prifen. fversvämningarna i södra Frankrike. Från Agen, en stad belägen wid Garonne, unge fär midt emellan Tarns och Lots inflöden, skrifwer en korrespondent, tillhörande Mac Mahons swit, följande till Journal de Paris: ÅJ Agen bes täckte wattnet hela staden i 36 timmar; det steg upp till andra wåningen. J 36 timmar höllo sig innewånarna på taken till fina hus; hwarje ögons blick hörde man ett förssräckligt brakande, fom följs des af ett doft buller som af en aflägsen åsla: det war hus, fom instörtade. Det förfärligaste war, att då Garonne bröt öfwer sina bräddar, blott 3 eller 4 båtar funnos att tillgå, och med dessa måste alla räddningsförsök göras. På lifsmedel war fullkomlig brist. De unga flidor, fom upfostras i klostret Notre Dame de Nevers hade få när dött af hunger: i 36 timmar förblefwo de på klostertaket utan att hafwa en bit bröd. Stäm ningen hos befolkningen är nedslagen; man är dyster och gråter. Wi gjorde ett besök bland bys arna i grannskapet; den första wi besökte war Sauveterre. Där finnes ingenting kvar, icke ens ett stycke mur. Bleka, nästan döende af hunger, halfnakna människor, som knapt kunde hålla sig på sina ben, mottogo marslalken med bewis på den högsta aktning och den djupaste smärta. Här är eländet fruktanswärdt. Man lider hungersnöd. Marskfalken fördes af biftopen i Agen till bykyrkan, där man måste wada genom 1147 fots högt matten för att komma till koret; en rörande fcen tilldrog fin här: alla närwärande kastade fig på biskopens upmaning på knå och bådo med hög röft för de döde och marslalken. Mac Mahon grät. IVi bes sökte nu ruinerna; fram ur spilrorna drar man just en swart, ojormlig gestalt: det är den oss be: ledsagande adjunktens döda barn. Efter att hafwa besökt ännu några byar, lika förstörda, återwände marslalken till agen på kvällen. Staden mar försänkt i djupt mörker — fortsätter forrefpondenten — enär det ide finnes några gaslyktor mer Många människor sofwa på gatorna för att slydda stn där ännu liggande egendom. Som jag redan nämnt, äro landstrykare, riktiga röfware och mördare gansta talrika. J går förde Garonne med sig ett lik, som man plundrat på alt och som bar djupa sår Från Toulouse erfar man, att i förftaden S:t Cyprien flera personer blifwit mör dade. Från la Reole, fom ligger längre ned åt Ga: ronne närmare Gironde, skrifwer en korrespondent, fom från Agen begifwit sig dit till häst — en rätt dugtig ridt — följande til Köln. Ztng: I denna trakt af Guienne hafwa husen lidit mindre än i Languedoc, ty man bygger här med fast sten och godt murbruk. Den stora förlust, landtmännen lidit, beftår i boskap; på somliga trakter har man ide kunnat rädda ett enda kreatur. Man fer ännu i dag på stränderna af Garonne och i he: teshagarna därinwid talrika döda kroppar af nöt: boskap, hästar och får. Höns till ett antal af flera hundra tusen hafwa gått förlorade och just höns: afweln är här i landet ett rätt betydande närings: fång. En stor del af denna olyda är också att tillskrifwa mairernas wårdslöshet. J ftället för att göra de högre myndigheternas warningar så mycket fom möjligt kända och upmärksamma fols tet på den hotande faran, öfwerlemnade de sig åt en bedräglig tillförsigt; wattnet ffulle aldrig öfwer stiga gränferna för 1855 års öfwersmämning. En stor del af fälten, som blott statt en fort tid uns der matten, skall ännu lemna half skörd. Maisen är aldeles förstörd och potatifen skall wisserligen