äfwen om han för detta alt får upbära endast otack, hån och owilja. Han måste, måste säga wi, ihärdigt gå sin wäg framåt, äfwen om han med den stora reformatorn nödgas säga: Här står jag oc fan ide mer. En sanning år och förblir det likwäl, att intet ord, uttaladt för det sanna, goda och rätta, skall helt och hållet kraftlöst förklinga, om ock det goda frö, som sås i år, kanske först om årtionden skall bära frukt. Emellertid gäller det för idkernas, en det publis ciftifta ordets wapendragare: Framåt! Framåt å ljusets, sanningens, fridens och den sannstyldiga frihetens bana. Dock, Allwar är bardaleken, Modet ingen fälla må! Mulnar himlen: då som greken De i sktuggan fäkta få. Ett upträde i Hagaparken. En insändare har meddelat N. Dagl. Alleh. följande berättelse om ett upträde, som i råhet och hädiskhet torde sakna motstycke. Då insändaren, som i fredags afton omkring kl. 8 promenerade med sin familj i Hagaparken, passerade stora wägen till slottet från Haga grindar, ett litet stycke från dessa fe: nare, just wid första stora korswägen, således iden mest besökta delen af parken, befans en mansper: fon, utstyrd i fantastisk hufwudbonad oh iklädd stora prestkragar, med entonig, men hög röst hålla föredrag inför en gansta stor församling af båda könen, äldre och yngre. Det war parodi på en predikan, fom, späckad med pöbelkvickheter, under åhörarnes bifallsrop slutades med ett högt och ljudeligt: Amen. Men därmed war icke akten slut. En annan presterlig officiant af samma skrot och forn framräcker nu ett bränwinsglas, fom mans nen i prestkragarne fattar och för till munnen på en i böjd ställning framträdande yngling, därwid uttalande följande ord: L O Smith, hwars nin udu anammar, beware dig till eminners ligt lif Jnsändaren skyndade nu ifrån platsen för dessa widrigheter, men hörde på afständ i den lugna sommarkvällen de ofwan nämda orden flera gåns ger uprepas, bewisande, att den först framträdande ynglingen ide war den ende Ägästen. En half timma senare, då insändaren på åters wägen passerade stället, war scenen sörändrad till en munter bal, där hädaren, trakterande draghars monika, utgjorde orkestern Inf. försökte förgäfwes att af de omkringstående få weta namnen på aktörerne i detta uprörande stådespel. Han förnam endast, att upträden af samma art beklagligen icke äro sällsynta i Haga: parken, samt att hufwudpersonen lär wara känd såsom en mycket lyckad och gouterad arrangör af sådana sällstapsnöjen. Det bör tilläggas — bedröfligt att omtala — att bland de stabla åhörarne af detta ohyggliga upträde sörmärktes åtskilliga grupper af tjenfteflickor med dem åtföljande större och mindre barn. Förförare och lagstiftningen. Tidningen Upsala meddelar, under rubriken Kärlek och hämd, att en dotter af en mycket aktad högadlig swensk familj begårt, att tidningen stulle nämna något om hennes sorgliga historia. Hon hade af owilja mot (läseriet i hemmet rymt till Danmark och där råkat ut för en förförare, en norft student. Då hon fedan efter fallet fann fig af Honom öf wergifwen, upfyldes hennes hjärta af det hat, hwari en lidelsefull kärlek så ofta sörbytes. Hon begaf fig till Kristiania för att förmå ttudentjams fundet att utftöta honom ifrån fig. Men då det ej lyckades. har hon föresatt fig att söka få fträn: gare lagar ftiftade mot förförare. Till ftudentmös tet i Upsala förföljde hon fin förförare, men förs måddes att ej där upträda. Den olyckliga fvinnan tyckes wisst till en del, innan hon blef förse förd, hafwa förlorat hwad som gör fvinnan till kvinna och til en få stor wälsignelse. Men i fas fen har hon onekligen rätt, nämligen att lagftifts ningen i wårt land ide bereder kvinnan det skydd gent emot samwetslösa förförare, hwilket hon borde påräkna. I detta affeende är det sannerligen illa bestäldt. Sedeslösheten griper omkring fig fom kräftan. Antalet af oäkta barn tillwåxer i be tänklig grad. Skall en dam kunna sättas mot detta onda, blir det nödwändigt att kvinnan ers håller långt kraftigare stydd af lagen, än fom hit tills kommit henne till del. Till dessa slutord af tidningen Upsala, fogar Weckoposten några rader om sin förtrytelse wid tanken på, huru den arma förförda kvinnan af samhället drabbas med hela tyngden af den nesa, fom lasten med rätta med: