Sundsvalls tidning – 26 juni 1875, sida 2

hufwudsumman af skolans werksamhet framhölls, att lärjungarne här lärde fig! bedja och arbeta, hwarefter biskop Beckman öfver skolan och def wertke samhet nedkallade Guds wälsignelse. (H. P.) Vid Sprängvikens ångsåg utbröt d. 14 d:s en nästan total strejk bland brädgårdsarbetarne, i det de aldra fleste wid frukosttiden lemnade ar betet. Under natten sökte desse under hotelser att förhindra de få kvarblifne från att arbeta — Qt: bete pågick nämligen under natten i och för bråd skande lastning — och lyckades äfwen förmå några att uphöra. Då underrättelse härom ingick till egarne (hrr Thiis Noål), kommunicerade sig desse med länsstyrelsen, med anledning hwaraf hr landshöfding Treffenberg beslöt fig att åtfölja br Thiis Nol til nämda ångfåg för att genom fin mel lankomst söka i fin linda kväfwa det onda. Wid ankomsten till ort och ställe erfors, att förwaltaren, fina principaler oåtiporde, ökat ackordet för att förmå de strejkande att återgå till arbete samt att arbetet på detta fätt åter fommit i gång. Av: betarne sammankallades, och landshöfding Treffenberg höll til dem en synnerligen wäl afpassad allokution däri framhållande, att han ej wore dit kommen jåsom polismyndighet utan såsom deras bäste wän för att förhindra dem att, wilseförda af några ledare, i ett öfwerretadt tillstånd begå öfmers ilade handlingar och med wåld söka tilltwinga fig en rätt, som mellan arbetsgifware och arbetstagare endast kan grundas på ömsesidigt aftal. Jngen kunde twinga dem att lemna sitt arbete för en dagspenning, den de ansåge för ringa, men kommo arbetsgifware och arbetare ej häri öfwerens borde stilsmessan ske i godo. Framför alt framhölls i stränga ord wådan att med wåld söka hindra andra från att arbeta, hwilket lagen wid hårdt straff förbjuder. Tillfrågade, om arbetarne hade något att beklaga sig öfwer, swarade en bland dem, att ingenstädes kunde arbetarne i öfrigt blifwa bättre behandlade än wid Sprängwiken, men dagsförtjänsten wore för liten; häri instämde flere. Hr landshöfdingen förklarade fig wisserligen ej hafwa därmed att göra, men bad dock arbetarne noga betänka, hwilka förändrade tidsförhållanden, jäm: förda med föregående års, inträdt för deras principaler, och att nedsättningen endast däraf betins gades. Egarne förklarade därefter, att den af förs waltaren under omständigheternas twång bemwil: jade förhöjningen i aflöningen återtoges. och egde en hwar, som ej wille återgå till arbetet efter gamla aflöningen, att innan följande middag lemna mer: fet. Arbetarne lemnades nu åt fia fjälfe, och resultatet, otwifwelaktigt en följd af hr landshöfdingens wäl afpassade mellankomst och föreftällningar men därför ej mindre hedrande för arbetarne, blef att redan under därpå följande natt 14 man sökte genom extra arbete godtgöra hwad som försummats hwarefter hela styrkan påföljande dag och alt sedan i lugn förrättat sina åligganden. ECgentliga uphofwet till strejken torde wara att söka i det winflöde, fom utströmmat frän en landthandlarebutik i närheten, hwilken dock numera lär hafwa blifwit tillstängd efter det den unge landtz handlanden befunnis, antingen genom omyndig ålder eller annan omständighet, ej wara berättigag till rörelsens drifwande. (H. P.) Svea hofrätt har, på af landskamreraren Anderberg anförda beswär, uphäft Hernösands rådhusrätts utslag af den 30 november 1874, hwarigenom hr Anderberg dömdes att böta 1: 50 för det han, ehuru indelad såsom wattenbärare mid stadens brandkär, icke inställt fig mid fårens öfningsmöte den 16 oktober nämda år Säsom skäl för uphäfwande af rådhusrättens utslag anför Hof: rätten kgs bfhdes i länet utslag af den 11 april 1874, hwarigenom hr A. med undanrödjande af wederbörandes åtgärd att indela honom til tjänftgöring wid brandkåren, befriades från widare ffyl: dighet att wid densamma biträda. Landskamrer Anderbergs hemställan att, med afseende, å råd: husrättens handläggning af målet, handlindarne måtte remitteras till advokatfiskalsämbetet för anställande af åkal mot rådhusrätten har hofrätten ej funnit böra till någon åtgärd föranleda. Väderleken och årsväxten. Från Umeå skrifwes. Regn och solsken i jemn omwexling haf: wa fortfarande bidragit att kraft igt befordra årswäxtens fortkomst. Gräswallarna stå särdeles frodiga och grönskande, och rägen har redan gått i ar. Kornet är wackert och jämnt upkommet, detsamma kan äfwen sägas om potatisen. Drunknade Den 10 d:s omkommo på en gång genom drunkning i Neboträsket wid Åbyn, Burträsk socken, fer personer, nämligen drängen P. E Åström, 24 är gammal, bondesonen I. F. Fohanssou, 30 år, inhysesmannen A. G. Johansson, 32 år, alla tre frän Åbyn, samt drångarne J. J Andersson Burlin i Ljusheden, 25 år, P. A. Andersson Burlin i Klinten, 28 är och O. P. Burlin i Ljuswattnet, 28 är. Dessa stulle jemte tre andra, efter slutad flottning, samma dag bes gifva fig från Gammelbyn til AÅbyn, men under färden, hwilken skedde i båt, hade ordwexling och handgemäng emellan twå af sällskapet upkommit,