förwärfwa, hafwa för deras universitetet och lands: man gjort dem om möjligt ännu kärare än förr. Af de 85, fom härifrån afreste återwände nu ens daft 57. Flera bland de kvarblifna stola af fina gästwanliga wärdar hafwa blifwit inbjudna att hos dem på deras landtgods tillbringa nagon del af sommaren. Religiöst vanvett. Nya Berlden berättar från Amerika följande prof på religiöst wanwett: Ett bland de sorgligaste spektakel, fom fan te fig för mänftliga blickar, hade mi nyligen tilfäle att bewitna. Chiliasternas efterträdare, Milleriterna, eller fom de också falla fig, Sekond Advens tister, till ett antal af ungefär 150 män, kvinnor och barn; bade församlat fig i en stor fal nere i hörnet af Superior: och Wellsgatorna, för att af wakta Kristi ankomst, hwilken, få hade deras apofts lar förkunnat, stulle inträffa klockan tolf på natten. Wänniskones son, få förmenade de, Äslulle tomma i sin herlighet för att hemta dem, sina trogna upp till fig i de himmelska boningarne. Huru färden stulle tillgå tyckes man ide hafwa rätt klart för sig, men åtminstone hyste en del den öswertygelsen att de lefwande och påklädda stulle kallas in i saligheten. Man syntes till och med frukta att förkyla fig under resan, ätminstone er: indrade fig en af de yngre kvinnorna att han endaft hade pådragit fig ett par strumpor och fick tilftånd att gå ut och staffa fig ännu ett par. I ett litet rum nära salens ingång hade himmelafararne garnerat golfwet med barn af alla åldrar, i samma ordning fom fteletterna intaga i en wan: lig gånggrift, hufwudena mot wäggen och fötterna pefande inåt. Men ala barnen hade ide funnat rymmas där, oc få war en rad af dem utlagd i salen längst nere wid dörren. De äldre af för: samlingen åto, predikade, twättade hwarandras fötter, drucko och sjöngo om hwartannat, och fvinnorna läto fig angeläget wara att litet emellanåt i fenstren taga en öfwerblick öfwer den mörka hori zonten. Alla nationer woro här representerade, fprint: lingen af tyskar samt norrmän tycktes wara bes tydlig. Men utan att själf hafwa sett dem skulle det wara swårt att föreställa sig deras utseende. Tre eller fyra af männen, däribland ledaren, en man mid namn Thurman, hade ett klippskt, fnips slugt ansigtsuttryck, men hela resten bar idiotftäms pel få tydligt utpräglad i fina anletsdrag, att om Darwin råfat befinna sig tillstädes, han fmwårlis gen kunde önskat sig ett bättre bewis för sitt ut: wecklingssystem. Då klockan emellertid led öfwer tolf och de tro: ende började kasta frågande blidar på fin ledare, war hr Thurman beredd på en ursäkt. Han erindrade fig nu att han beräknat Kristi ankomst ef ter Bostons klockor, hwarför tiden ännu ide war inne på en stund. En tillstädeswarande tidnings: rapportör anmärkte likwäl att i få fall borde hän: delsen hafwa inträffat för en timme sedan, då Boz stons läge är få mydet östligare. Tills ungefär kl. half till ett wäntade man tåligt, men då gaf jämwäl anföraren tappt, inseende att han mips räknat sig på den stora händelsen, oaktadt han icke förmått inse hwari felet läg. Nu började en scen af gråt, jemmer och förtwiflan. Och wäl hade männistorna anledning till klagan. De flesta af dem, om icke alla, hade bortgifwit och gjort sig af med hwad litet de egt, och wore nu lika utblottade på hwad till lifwets nödtorft hörde, som på tro. Lyckligast wore de, där den ena makan i familjen ide tillhörde sekten och fördenskull icke di: sponerat öfwer sitt gods, utan kunde bjuda nar: rade anförwandter på åtminstone tat öfwer hus wudet efter detta fruktanswärda skeppsbrott på tillitens haf. Af fådane ide-milleriter ankommo twå stackars beskedliga tyskar fort efter fl. 11 uns der anförande af en polisbetjänt, till stället för att hemta hustru och barn. Polismannen hade anz hållit de knytesbärande männen på gatan, under misstanka för oärlighet, och följde dem in för att öfwertyga fig om huruwida de woro i i rätta ärenden stadda. Det war werkligen wackert — och det enda wackra i hela tillställningen — att se den ömhet hwarmed dessa begge fäder klädde på och omhuldade sina sömniga och gråtande barn, under det de på sitt hopp så grymt bedragna mödrarne, handfallna och wiljelösa stodo snyftande bredwid. Abraham Lincolns enka har nyligen förts til ett dårhus i Jllinois, sedan ett utslag på hen: nes sons begäran förklarat ett dylikt förfiatighetås mått nödwändigt i följd af hennes excentricitet. Denna har redan wisat sig alt från den tid, då hennes man mördades (1865), men har småningom ökats, och på senaste tiden war hon fullkomligt wansinnig, trodde sig höra hotande röster och wara utjatt för mordförsök. Då hon fick weta, att 1oz ara ag MA Att NÅÄre