Sundsvalls tidning – 19 juni 1875, sida 2

Sundshafl d. 19 Juni Swad hafwa monarkerna att tala om, när de besöka hwarandra? Månne de öfwerlägga om bästa sätten att de fordra fina folks lyda och wålständ, att uprätt: hålla rättstillståndet att befrämja den intellektuella och materiella utwecklingen? Månne de rådslå om nedlen att i tid förekomma den annalkande sociala faran, huruledes det nuwarande minoritetswäldet skall utan twära öfwergångar funna utbytas mot allas lika berättigande till samhällets deltagande i def bördor — samtidens största fråga? Långt Härifrån! När monarkerna mötas, oms gifwa de fig med militär, äta med militärer och tala med militärer. Militärer och blott militärer! Månne det är medelst Erigen de wilja befordra nationernas lycka? Månne medelst militärwåld de ämna lösa den sociala frågan? Osökt påtränga fig dessa frågor wid läsandet af de långa redogörelserna för konung Oskars bes sök i Berlin. Han kunde ej anftändigtwis resa till Danmark och Tyskland på wanliga fartyg, utan därtill måste en hel swensk estader af örlogsfartyg kommenderas. J Kiel mottogs han af tyda flottan. J Spandau paraderade garnifonens officerskår. Sedermera i Berlin manövrer, militärmiddagar och baletter. Den första dagen stor parad med hela Berlins garnison på Tempelhofs fält; deputas tion af diplomater; på aftonen opera, där militöter utgjorde publikens hufwuddel. Den andra dazgen deputation af frimurare; en hel dag med in: struktionsbataljonen i Potsdam; på aftonen balett. Den tredje dagen brigadmanöver wid Potsdam;; militärmiddag därftädes; på aftonen opera och bal: lett. Den fjärde dagen manöver af brandkåren; frukost hos officersfåren mid Kaiser Franz Fosephs gardesregemente — och först denna sista dag på aftonen, liksom af misstag, foare hos ministern von Schleinitz, där weten mapsmän och konstnärer ändt: fingo wara med på ett hörn. J sanning! Fyra wål anwända dagar. OM samma företeelse, fastän kanhända i annu större skala, kommer naturligtwis att förnyas wid befö ket i Ryssland. Wår konung gjorde sig mycken möda att träffa furst Vismarck. Men man hör ingenting om att han latit upsöka den preussista riksdagens för nämsta kapaciteter, t. er en Virchow, Lasler, Dun: fer m. fl., genom hwilka han möjligtwis stulle er: hållit uplysning om militärbördans tryck på tysta folfet. Ånnu mindre den adle Sdultze-Delitih, fom befrämjat så många millioners lycka — för att ej tala om näringsidkare, wetenskapsmän m. fl. Militärer, blott militärer! Själfwe synas mo: narferna anse såsom största Heder och högsta ära att tillhöra det ständ, fom har till ändamål att förstöra fredens wälsignelser, att tillintetgöra de: ras egna regeringars wackraste frukter. Månne de ej en gång stola märka, att de begå en anakroniom och att de stada konungamakten, om de numera wilja göra friget till det högsta statsändamålet, för hwilket alt annat måste wika undan, samt militärståndet till det förnämsta, och ungdomens Lupfostran i kasernerna til en anges lägenhet af ftörfta wigt? Manne de ej stola miftänka, att folten darigenom nödgas betrakta dem sasom sina wärsta fiender och i deras aflägsnande se det oundwikliga wilkoret för befrämjandet af mänskligheten utweckling och framåtskridande? ECller kanhända de tänka fom få, att folken gerna må hata, blott de frukta? Det är likväl ej fwårt att uträfna, det armeerna just bestå af folkens frafs tigaste män, och att dessa en gång frola fråga fig, hwarför de i fina bästa år, då de böra hoptimra sin framtida lyckas grundwal, undanryckas de freds liga näringarne för att underkastas det förhatliga militärtwånget i blind lydnad. En gång skola dessa öfwerändakasta den militära hierarkiens fonitfulla bygnad; och hafwa konungarne då ej annat berättigande, än att i fred wara krigsministrar och i krig öfwerbefälhafware, då finnes för dem ej mera någon plats i det moderna samhället (D. N.) Konsert. Den nya swenska damkvartettens fon: sert i torsdogs afton gafs för en fåtalig publik — omkring 120 personer —; men bifallet war så mycket lifligare. Redan i det första numret tillwann fig damkvartetten allmän beundran ej mins dre för goda och flingande röfter, än för ett fällsynt wårdad anwåndning af sina instrumenter och