Det är, såsom mi mer än en gång uttalat, omöjs ligt att hindra krig när folk wilja släss mot hmwarandra, likasom man ej fan hindra processmakare från att ligga inför domstolarne eler slagskämpar från att ligga i slagsmål. Sådana orostiftare funna endast hejdas genom yttre twång. Men där funna twister upftå mellan folk, fom ide wilja gripa till swärdet, men som dock funna drifwas därhän, dels af uphetsad lidelse, dels emedan ins gen lag eller ftiljedomftol gifwes för twistens flis tande, då hwardera parten fer fig nödgad, om ej annat för sin s. k. DHeders skull att söka afgöran: det i krigets dom. Här kunna krigen förebyggas, och detta genom den enkla utwägen, att en mel: lanfolklig lag warder utarbetad och en domstol uprättad, som kan efter den twistade lagen, slita twisterna Där upstär en fompromif mellan folken och deras regeringar, likasom mellan enftilde. tnöja fig ej de senare med kompromissrättens bom, börja de rättegång inför laga domstol, lika fom folken lägga saken under krigets dom. Men detta har ide hindrat att ju en for mängd twiftemål blifwit afgjorda och därmed också många rättegängar afböjda genom kompromiss. Man kan därmed icke winna alt, men man kan winna mycket. Om saken är oangenäm för de processlystne, så är den få mycket högre upskattad af de fredsälstande. Och ju mera de senares inflytelse wäxer, desto ifrigare skall man sträfwa efter lagar och ins ftitutioner, som funna afböja fiendskap och ofred. Så yttrar fig en af wårt lands största tidnins gar, Göteborgs Handelstidning. hwars redaktör är medlem af det fälftap, fom under titeln af Association pour la Reforme et la Codification du Droit des Gens tagit til upgift att ars beta för fredens bewarande samt åstadkommande af en mellanfolklig stiljedomstol. Wi gilla fuls komligt dessa sträfwande och wi tro att sällstapets upgift blir för hwarje dag mera lätt, därigenom att en fredlig anda gör sig alt mera gällande bland folken och att krigets hjältar för hwarje dag mista en del af fin forna helgongloria. Kasernlifvet. En infändare skrifwer i Mal: mötidningen Snällposten: De wärfwade regementena rekryteras, som wi alt för wäl weta, alt för ofta af individer, fom efter lidne skeppsbrott på lifwets haf eller af fruktan för ett arbetsamt lifs mödor, fom en nödfallsutwäg tillgripit det, som det synes dem, bekvämaste sättet att erhälla för en tid kläder och föda och hwad kan man wäl wänta af sådana trupper? Utan någon moralisk grund att stå på, utsläpade af den själsmördande enformiga waktgörningen, utan några ljusare för: hoppningar för framtiden, falla de flefta ett säkert offer för krogens lockelser; man njuter lifwet få länges man fan; när kapitulationen är slut, blir måhända någon råd, måhända ingen; lättsinne och demoralisation få öfwerhand i sådana finnen fom föga eller intet hafwa att hoppas; taflan är mört; men fann; betrafta blott i garnisonsstäderna den fattigaste, uslaste befolkningen, hwaraf består den? Jo oftast och till största delen af uttjänte, afftedade legoknektar, fom från ett föregående förfeladt lif ha i behåll bittra minnen och smak för sysslolöshet och laster. Tidningsöfversigt. I Upfala läses: En förklaring, witnande om mod och ärlighet, har af: gifwits af lektor Waldenström, rörande ett af hos nom under en predifan i missionshuset sistl. pingst fäldt ytrande, hwilket af of för någon tid sedan återgafs od) fort därefter blef föremål för ett an: grepp af en inf. i Wåktaren. Hr W. står fom en man bakom sitt ord, utan att trygga tillbafa för följderna, och i en tid sådan fom mår, då slapphet i karaktären framträder fom ett snart sagdt allmänt lyte, bjuder ett sådant handlingssätt owilkorligen el Hr W:s förklaring är af följande lys else: Till red. af tidningen Wäktaren. Med anledning of en i eder tion. n:o 21 före: kommande insänd upfats med titel: Smår beftyllning, anhåller jag att få uplysa om wertliga förhållandet J mitt ifrågawarande föredrag anförde jag — naturligtwis förkortadt od på mer populärt språk — följande ytrande af den för fin renlärlighet högt ansedde teologen Philippi: Om Guds wrede, såsom den objektivt i absolut fraft hwilar på den fyndiga männiftan, äfwen subjektivt ffulle i abfor lut utöfning förwerkliga fig på henne på en gång, få stulle det leda til söndersprångning af hennes wäsende. Men den reala kreaturtillintetgörelsen, långt ifrån att wara en tillfyllestgörande förfoning för den (genom människans synd) efterfträf: wade Gudstilintetgörelfen, stulle fastmer låta den gudomliga heligheten dö i fig fälf just i ögon blicket för dess lifligaste werksamhet samt för henne (nämligen för Guds helighet) omintetgöra all möj: lighet af ett waraktigt beständ. — — — Där för kan den gudomliga helighetens objektiva energi i subjektivt afseende endasi successivt förwerkliga