Sundswalls Tsolkbank — Hule jag helst önstat att låta hans anfall mot min person falla i glömsta; men det offentliga fätt hwarpå jag skymfats förbjuder mig detta. Därtill fan läggas att jag nödgas göra denna anmälan af omforg för mitt lugn och-min säkerhet, enär jag under den fenas ste tiden warit utfatt för en ihärdig förföljelje från hans fida. Med förbigående af alla de tillfällen, då ban å gator och andra offentliga ställen men doc utan witnen angripit mig med smådelser wil jag anföra, att han torsdagen den 13 sistlidne maj på aftonen i närwaro af hr I. Örtensten öfwer föll mig utanför min boftad med de plumpafte och råaste missfirmelser. Samma dag mid mids dagstiden hade hr I. Örtensten, enligt upgift å d:r O. Wikströms wägnar, till mig framftält huru wida ide jag — enär folkbanksstyrelsen hade för afsigt att utefluta mig ur folkbanken — wille, till jörekommande af det obehagliga upfeende, fom af en fådan åtgärd skulle följa, sjålfmant inkomma med upsägelse af mitt delegaresiap i sagde bank; hwilken framställning jag dock afslog. Widare må nämnas, att i söndags morse tidigt blef jag af d:r O. Wikström, som låg i fönstret of elementarstolans fal, öfweröst med otidigheter och på eftermiddagen famma dag öfwerföll han mig ute på Tivoli twå särslilda gånger med fmädliga ytranden i närwaro af icke få personer, bland hwilka må nämnas hr redaktör Åxel Lundgren, tandläkaren A. Hörnström, bakhandlaren F. F. Andersson, handl. C. I. Wahlberg, fommisfionären G. Nygren, fabrikör A. Hedberg, järnhandl. Wernlund, handlandena I. E. Styf och Otto Jonsson samt hr F. Örtensten. Alla torde kunna intyga, att jag hwarken frames fallate eller beswarade hans utfall. Efter att fålunda under en od samma dag hafwa på tre olika ställen och ide mindre än fer uprepade gånger hafwa af dir O. Witström förföljts med förolämpningar och smädliga ytranden har slutligen till min kunskap kommit att bemälde d:r O. Wikstrom ssall till andra personer uttalat hotelser om misshandling mot mig och wågar jag därför anhålla om det slydd mot såwäl smädelser som wåldsamheter, hwilket i ett ordnadt, lagbundet samhälle bör tillkomma hwarje medborgare. Sundswall den 11 juni 1875. J. H. Struve. Hr Struves ombud auhöll att till protokollet på anfördt, att den i fråga warande angiswelsen egde fin grund i en under twenne år fortsatt för följelse mot ombudets hufwudman från varan: dens sida dels i dels utan witnens närwaro, och att ytringarna af denna förföljelse särskildt fram: trädt dels förliden höft, då hr Struve, ännu myc fet swag efter en nyligen öfwerwunnen sjukdom, blef inne å den till hans boftad hörande gård öfwerfallen med hugg och flag af swaranden, ett förhållande fom kunde med witnen styrkas, dels och strax efter Sundswalls folkbanks senaste bolagsstämma så wäl utomhus som inne i hr Struves enskilda bostad. En af rättens ordförande till ombudet framstäld fråga, om ombudet kunde påstå, att hHufmudmannen ej gifwit swaranden någon anledning att handla på sätt fom skett, blef af ombudet jakande beswarad. Sdarandens ombud tillspordt om hwad det hade att i saken genmäla, förklarade, att doktor JViks ström nekade att hafwa misshandlat och missfirmat redaktör Struve, hwarjämte ombudet företedde en af bufwudmannemhaffattad skriftlig förklaring af mär sentligen samma innehåll fom den nyss af ombudet afgifna. Jämte det hr Wikström i denna sin skrift tarakteriserade stämningen såsom förhastad och obefogad nekade han till att på något sätt hafwa mifhandlat eller missfirmat redaktör Struve. Swaranden hade förehållit honom det, enligt swarandens åfiat, obetänksamma oc) owärdiga sätt, hwarpå hr Struve i sin tidning angripit en här warande bankanstalt, hwarförutom swaranden af hr Struve återfordrat några i dennes mård warande, fvaranden tilhöriga papper, hwilka nu mera blifwit til swaranden återstälda. Sedan därefter twenne wid rätten tillfälligtwis närwarande witnen blifwit hörda, samt så wäl t. f. stadsfiskalen fom hr Struves ombud dela bes gärt upskof för widare bewisnings förebringande samt dels ock yrkat, att doktor Wikström mätte åläggas att personligen inställa sig, hwilket senare yrkande af fwarande-ombudet bestreds, afkunnade rätten sitt beslut, enligt hwilket målet upffjöts til fredagen den 25 dennes samt med hänsyn ej mindre därtill, att hr Witstrom förnekat angifwelsens riktighet, hwilken dock genom witnen blifwit ätminstone delwis styrkt, än äfwen därtill att fivarande-ombudet ej warit wid de i stämningen åberopade tillfällen närwarande. D:r Wikström ålades att nämda dag fig wid rätten personligen ins stalla wid afwentyr att, i händelje af uteblifwande, böta 10 fronor. För hwad i i målet widare förekom slola mi frams deles redogöra. — Fraru nil — oanderf