Sundsvalls tidning – 12 juni 1875, sida 2

På 20 år, ytrade till of i går en landtbrukare, har wårsädet ide befunnit fig i ett så uselt til stånd fom nu. (e. U.) Råhet. Från Bie skrifwes till senaste n:r af Södermanlands Allehanda: Tillståndet hos den tjänande manliga delen af befolkningen här i orten är högst beklagligt. Förhållandet har i synnerhet wäckt min upmärksamhet wid den by, där Söder: manlands folkhögskola är förlagd, oc där jag wir stas under mintermånaderna. Där har nämligen egt rum, att folkhögskolans lärjungar nästan under hela tiden warit utfatte för slällsord och smutsiga uttryck från bonddrängarnes sida, och det utan ringaste anledning. J synnerhet kvällen den 30 april detta år, dagen före folkhögskolans afslutande, steg oförslämdheten till fin höjd. Lärjungarne med sin sänglärare, orgelnisten Hellberg från Mellösa, hade samlats för att i fria luften denna afton sjunga några fosterländska sänger; men fången hade knappt begynt, förr än en mängd personer i byn, delwis öfwerlastade af starka drycker, under milda strik och äthäfwor rusade in bland de fredliga fån garnes led, få att desse sågo fig nödsakade att sluta sången och draga sig tillbaka. Strandning. J söndags afton afgick från Stods holm bergningsångfartyget Hero till Wasa för att där assistera det å det 45 kvart mil från nämnda stad belägna Storkallegrundet strandade norsta barkskeppet Rnner, fördt af kapten Eriksen, med last af bomull från Savannah. Telegram från Wasa omförmäler emellertid, att fartyget står myc fet farligt, och winden wid telegrammets afgång war NW. med hög sjögäng på kusten. Ur veckokrönikan i Göteborgsposten hemta wi följande: Oscarshamns kommun har nyligen fått fig en gansla egendomlig present — en litwagn. Det är stadens spritwaruförsäljningsbolag, som hittat på denna sinnrika gafwa Antagligen kommer man hädanefter att i den staden af pur tacksamhet ouphörligt dricka fig död-full. Den s. k. branwinskungen, som också förstår sig på likt och olikt, lärer, med anledning häraf, wara betänkt på att förära wissa af landets ftäs der — nya kyrkogårdar. Ett bidrag till vårt fängelsesystems historia. I Norrkopings tidningar berättas föls jande, fom, Gudi klagadt, har många moistycken: Under de senare ären har man tymwärr uprepade gånger fett hurusom personer, förut firafs fade, ytterligare begått brott blott för att åter få tomma på fästning, hwarest, medan de erhålla allting fritt, de tunna under estrafftiden förtjäna ide obetydligt med penningar. Och de flesta ins divider, utblottade på alt, wilja endast högst motwilligt komma på arbetshuset, medan de jöredraga fästningen. Ett sorgligt exempel härpå gafs ytiers ligare i lördags härstades. En förut sirafsfad per son namn Enbom inkom å poliskommissariernas kontor od) begärde bliiwa insatt i fängelse. Som detta ej kunde bewiljas, tillsade kommisfarien Larsson mannen att återkomma på tisdagen, så knnde han möjligen af poliskammaren blifwa ådömd allmänt arbete. Denna wäntan behagade honom emellertid ice, ej heller kommissariens förflag, att, om han wore alldeles utblottad, få mat i ftadswattens arrest. Han aflägsnade fig därför med ors den: Da får jag wäl lof att begå ett brott för att komma i fängelje. Han stälde fig därefter i förstugan, wäntade på den första person fom där stulle passera. Denne blef händelsewis polisfonz stapeln Föll, hwilken, då han barhufwad gick öfwer förstugan, af Enbom med knif bakifran tilldelades ett några tum långt od) ganfta djupt får i hufz wudet, hwarefter han kastade knifwen på golfwet efter den anfallne, hwilken blödande och sanslös nedföll på en soffa å poliswaktkontoret, dit han insprang. Fältstär eftersfickades oc förband såret, och är den sårade nu betydligt på bättringåmäJen. Att Enbom wann sitt mål och häktades, är naturligt. Från Gotland strifwes til D. N.: Förhoppsingarne här på ön om en god ärsstörd hafwa ter waknat till fristt lif, sedan det lyckligtwis mi at fia, att de i höstas owanligt tidiat och ännu