jlogen dität drefwet höres, för att uptaga hunden eller sljuta en räf eller ett lo, ihändelse något fåz dant djur blifwit updrifwet Framkommen till en sogsäng, får han fe en hare med matta språng sticka fram ur stiogen oc in på ängen, där ban trydter. Carl August går fram på ängen och närmar fig haren, hwilken nu, uttröttad af flere timmars oafbrutet språng, wände upp magen, går ända fram till honom, smeker honom med handen, och, då hunden under fullt dref wisar sig, tar han haren styddande i fina armar och försöker äfwen fasttaga hunden, men denne förswinner. Imellertid förde Carl Auguft haren på fina armar til hemmet, där denne efter någon hwila och erhållen förfriskning åter blef kry. Ett par timmar därefter hoppade den ur hundens gap få underbart räds dade haren glad och fri genom den öpnade föksdörren od) ut i den doftande skogen. Detta ett exempel bland många på jagihundars fringfiröfwande i ssog och mark under förbjuden tid. Därför en behjärtanswärd upmaning till alla egare af jagthundar: Hållen edra jagthundar inz stängda under den förbjudna jagttiden! Lösning af en teologisk fråga. En tidning i San Francisco berättar, att en man nyligen af: lidit i Sater Creck, hwilken aldrig tillhört någon särslild trosbekannelse, men haft rykte om fig att wara en frisinnad, ädel männiffa och god medbor: gare. Man tilllallade en preft för att werkställa begrafningen, men denne fade under fitt tal wid grafwen, att den döde ide hade den ringaste utsigt till frälsning, utan sfulle brinna i helwetet för sin otro. Ahörarne blefwo häröfwer mäkta förs grymmade, och på kvällen begåfmo fig några män till prestens boning, där de släpade honom ur fäns gen, bundo ett rep kring hans hals och hotade med att hänga honom. Han tiggde och bad om fitt lif, och slutligen tog han aldeles tillbaka det yt rande, han haft om den aflidne, lofwade denne i stället himmelriket och sade sig genast stola lemna platsen. Han blef då lössläpt, packade följande dagen in sina saker och reste sin wäg. Om soldatlifvet i Tyskland anlända ftän? digt nya underrattelser. Själfmordens antal jna: rare ökas än minstas. Häromdagen blef en underofficer i ridskolan i Maintz af en lojtnant flas gen i ansigtet med eu djambriere (ett flags ridspö) så att han erhöll ett swärt sår samt swimmade af smärta och blodförlust. Krigsrätterna äro stränga mot manskapet; men när befälet förgär sig, leder detta fällan till något nämnwärdt straff. I Bas jern upgå själfmorden inom armeen till 19 proc. af samtliga dödsfallen. Man börjar allmänt inom tyska rikets gränfer fasa för den kroppsliga och andliga förslappning fom de wärnepligtiges frigs