Sundsvalls tidning – 3 juni 1875, sida 2

land har gifwit de stora tidningarne anledning till hwarjehanda utläggningar af mer och mindre tillförlitlig art. Wi hafwa förut meddelat huru Sweriges officiela tidning will hafwa saken betraf: tad och hwad danska Dagbladet, målsman för det nationl-liberala partiet, närmast motswarande mår s. k. intelligens, därom sagt. I dag göra wi of ett nöje att aftrycka hwad den danffa före: nade wensterns organ, tidningen Morgenbladet därom ytrat, få lydande: Det kunde naturligtwis icke falla oss in, att wänta och följaktligen icke heller hwarken att frukta eller önska någon sorts inblandning i wåra inre angelägenheter från en främmande suveräns sida. Men i wåra dagar är den offentliga meningen en gemensam tillhörighet, som mer och mer bryter de gamla strankorna. De stämningar, som arbeta hos det ena folket, de motsatser, som bryta sig inom dess gränser, skola naturligtwis finna gens klang i grannländerna och där möta motswarande rörelser. Wåra läsare känna, att det motstånd mot ett utlefwadt byråkratistt regeringsmassineri, som hos oss samlat folkets flertal kring fjälfftyreljens fana, har en motswarande utweckling i grann länderna, starkt, medwetet och segerrikt i Norge, mera famlande och osäkert, men doc lofwande och. sullt af hopp äfwen i Swerige, som med sin yngre, moderna författning har ett större arbete kvar ins nan partierna funna wäntas hafwa slutat sin bild: ningsprocess, fått fasta och waraktiga former. Om konung Oskar hade kommit till oss, efter att hemma hafwa lyckats bilda en regering, som fullt tilfredastälde de fordringar, hwilka den nya tiden och den nya utwecklingen starkare och med hwarje dag mera oafwisligt ställer på dem, som ödet satt i spetsen för folkens framåtstridande, såsom en flägt från den wår, efter hwilken också wi längta. Som det nu är, bringar hans närwaro oss blott ett bud: skap om samma kamp, wi här hafwa att utkämpa, en kamp, hwari den konstitutionelle konungen för wisso ide är part, men på hwars gångjoch afflutning författningen dock gifwer fonungen vitt til: fälle att inwerka. Wi wilja blott hoppas, att det måtte lyckas Swerges och Norges konung att gripa den rätta tidpunkten och finna rätta medlen iill att böja det gamla in i det nya. För of ftår han såsom representanten för de med of befryndade folken och såsom den, den där utan hänsyn till partier och politista öfwertygelser är bejogad att mottaga de önskningar, wi nära för de folks lyda, till hwilkas regent han är kallad; wi wilja bringa honom dessa wälönskningar utan hänsyn till parti eller politisk öfwertygelse. Konung Ocskars besök infaller nästan samtidigt med den wissnande blomma, man i år tänkt foga till buketten af slandinaviska studenttåg. Tiden har stridit fram sedan de nationalliberale, ftandinaviska studenterna först trodde sig kunna stapa ett nytt stycke historia med långa tal, många jånocr oc nya knappar i mössorna. Folken hafwa gutt dem förbi utan att lägga märke till dem, och de hafwa ide lemnat något waraktigt spår efter sig. Deras politiska betydelse, om de någonsin haft någon sadan, följer nu parodiskt med såsom hedersgåst, men det finnes knappast någon, fom numera ens småler åt densamma. Liksom det inre politista lifwet i länderna först utwecklar fig mot den nationalliberala byråkratien och först segrar genom att öfwerwinna denna, så skall det också forst wara med de folkliga partiernas segrar som den få kallade standinavismen stall såtta frukt i ländernas ömsesidiga förhallanden inbördes. Wi hoppas, att de demokratista partierna de tre län: derna mer oc) mer stola räcka hwarandra handen od) därigenom understödja upkomsten af det, hmwarför de en hwar inom fina gränfer kämpa. Då konung Oskars företrädare war en ofta sedd gast hos den danste konung, hwars styrka war folkets kärlek, hade mi rätt till att hoppas, att fonungarne stulle gå i fpetjen för den rörelse, som sedan alt kraftigare brutit fig wäg i länderna. Kung Oskar den 2:dre gästar för första gången war hufwudstad; wi känna honom icke så noga, att det redan nu stulle funna wara på tiden att yttra fig om, hwilia förhoppningar de nordisle folken måga bygga på hans regemente. Men den konung skall lefwa länge i sitt folf, fom gifwer akt på tiden och dess kraf. De stora gafwor, som fallit på den iwenft:norite konungens lott, berättiga hans folk att om honom hysa stora förhoppningar. Wi önsla honom af bästa hjärta lyda till att upfylla sitt folks förboppningar. Examen hölls i går wid härwarande lägre elementarlarowerk. Afflutningen hölls å-ftadshus sets siora fal på öfligt sätt. För de belöningar, som lemnades däraf förtjente ynglingar, torde en