— — — — —— —— — Riksdagen. Från öfwerläggningarne i Riksdagen om regeringens härordningsförslag torde några ytranden böra meddelas. Wi göra i dag början med twå ur första kammaren. Hr Hedlund. Tal. ansäg grundsatsen om den allmänna wärnepligten få helig, att det slulle wara en af de lyckligaste dagarne i hans lif, då riksda: gen antoge densamma. Men det sätt, hwarpå man här i landet betraktar den, kunde tal. ej gilla. Här är blott fråga om att slaffa soldater, ej fosterlandsförswarare. Swenska folket bör dock wara ett folk under wapen, ej en soldatest. De wärnepligtige få sålunda ej missbrukas, ej anwändas til annat än rikets förswar. Man swarar att de ej äro afsedda för annat; men då skall man äfwen ge garantier därför. J komiterades förslag hade tal. sett en swag skymt af en sådan garanti. Där stod att hwarje man är skyldig att wärna fosterlandet — men den k. propositionen ftår att hwarje man är wärnepligtig, och detta är ej det: jamma. För öfrigt har staten skyldigheter mot wåra barn, fom den uttager Den bör ffaffa dem god lebfam: lig och sedlig mård, men därom hör man föga i förslaget. Skola de endast upfostras till omilforlig lydnad, wore det försträckligt. Så länge det är en kitslig officer tillåtet att förolämpa en ädel, men kanske något het yngling, och därigenom få honom dömd till 5 a 6 års fästning, går det ej an. Wåra krigslagar mäste därföre först omstrifwas, innan den nya wärnepligtslagen antages. Många finnas som wilja ha allmän wärnepligt, men ej efter preussisk utan schweizist model. Dock så långt ha tänkesätten i allmänhet ej kommit. Hwad lottningen beträffar war tal. öfwertygad därom, att intet förslag, som på aflägsnaste sätt innehåller en lag om sådan, skall antagas. Tal. kunde ej heller wara med om mwärfningss systemet. Man fan låta betala fig för att gå ut och slåss i främmande land, men man låter ej betala fig för att förswara fitt eget. Tal. flöt fig til br Rosenswärds förslag, (att riksdagen måtte i strifwelse hos k. m:t anhålla det k. m:t måtte för kommande riksdag framlägga ett nytt förslag till härordning, fotadt på det nu meddelade förslagets grunder), dock med uteslutande af lott: ning och betydligt inffränkt bewäringstid. Hr Wallenberg förklarade fig ide ämna inlåta fig på den militäriska utan bad om upmärksamhet åt den ekonomiska sidan. Tal. erinrade att han aldrig förordat sammanknytningen af grundftats ternas afskrifning och en ny härordnings antagande. Detta wore ett otillbörligt köpslageri. Tal. hade ide förordat afstrifningen, men numera fan den ide undwikas. Erinrade att regeringen ide borde dröja med den frågans afgörande, ty då kunde det gå fom när man försummade bifalla den bes gärda aflösningen af grundskatterna. Om frågan fnart företages fan fuccesfiv afffrifning tillfredås ställa och därigenom andra inkomstkällor tillwäxa eller nya upletas. Men om allting upslsjutes, få tan hända att en dag fordras total afsktrifning af grundslatterna. Bland inkomstkällor, på hwilka man hoppades, war statens järnwägar, men tal. swäfwade i owisshet om de gäfwo någon eller ingen inkomst och bad på det enträgnaste att regeringen skulle låta särstilja järnwägens räkenskaper från statens, så att riksdagen fick för hwarje år weta hwilken nettobehäållning, fom å detta industriela företag upkommit eller hwilken förlust trafiken gifwit. Man uplägger nu ett femtios millionerg-lån, en annan gång ett trettio-millionerss lån och til alt skall skaffas penningar, utan att man wet hwar de ffola tagas. Tal. citerade krigs: ministerns ord: det wore ide fråga om utan hu ru wi stulle ordna mwårtförjwar. Tal. tillade för fin del; det war ide fråga om wi slulle på: taga oss de ökade kostnaderna af tjugofem till tret: tio millioner utan huru wi slulle fördela de nya skattebördorna. Detta wore frägan, och om rege ringen till en kommande riksdag behagade framlägga en fullftändig finan splan huru budgeten skulle komma att fe ut efter grundslatternas afskrifning oh en ny här ordnings påföring, få skulle densamma möta mindre motstånd och dess fortwaro blifwa bättre betryggad. På dessa skäl och ide af något misstroende till res geringens förslag yrkade hr Wallenberg att fammas ren nu skulle besluta att riksdagen må i unders dånig skrifwelse anhålla att k. maj:t täcktes taga frågan om ny härordning under förnyad ompröf: ning. (Fnfördt på begäran). vv ts 2—u 9 AA