brister under det Han konvulsivislt sammanssrynklar konstitutionsutskottets betänkande, som han håller i fin utsträckta hotande hand: Och få säger man, att här ide finnas några sträckbilder! Här är en! Och sedan han ännu ytterligare frammanat åtffilliga sådana bilder, fortsätter han i ungefär följande ordalag och med en röst, fom i alt jämt stegrade tonfall sträfwar att likna domsbasunen: Men felet ligger ide hos denna kammare, utan hos scheferna, dessa schefer, som tillsätta komplett odugliga personer i konstitutionsutskottet (med uns dantag af twå eller tre, tillade talaren sotto voce). Sätt dem i statsutskottet eller hwar som belst, där det blott gäller att knipa om pungen, men icke i konstitutionsutstottet! Orden woro dock ett intet i jämförelse med den ton af oförsynt öfwermod, hwarmed de uttalades. Talaren hade helt enkelt råkat glömma, att han befann fig i en representantförsamling och tiltalade personer, hwilka i fin egenffap af folfrepresentanter ide blott woro hans likar utan fram för alt kräfde aktning, ide minst af den, fom utom representantkallet innehade en förtroendepost, där han under misfa förhållanden representerade den andra statsmakten. Men werkan blef också där efter; dock är att märka, att hr Treffenberg fort: satte sitt tal utan ett enda afbrott från den ups retade sörsamlingen, hwilket witnar om en parlamentarist takt oc hofsamhet, hwartill man fåfängt torde få söka ett motstycke inom någon reprefens tantförsamling i werlden. Till en början kändes det som om äskan slagit ned midt igenom gastros nan; men snart ljödo de förbittrade ropen: Hr talman! från alla Håll och kanter, få att den af dagens mödor uttröttade talmannen knappt hann att sansa fig, förrän uproret en lång stund warit i full gång. Hr Key begagnade tillfället att med några ord, riktade emot dela motpartiet, ytterligare gjuta olja på elden. Swen Nilsson i Hjterlöf erinrade om, att konstitutionsutskottets ledamöter ingalunda tillsättas på jamma sätt fom landshöfdingen tillsätter fina länsmän och tillade därjämte hofsamt och allwarligt: Det kunde wäl sättas i fråga, hwem som bäst stulle kunna fylla sin plats i konstitutionsutstottet, hr Treffenberg eller jag, men ingen af of slall döma om den fafen. Så upträdde Jvar Månsson, en af de yngre slänsle framtidsmännen. Jcke fit han fram många ord, ty Hälften fastnade honom i halsen; men den djupa och innerliga förtrytelse och före bittring, fom dallrade i den af ftodningar afbrutna stämman, när han uttalade fin åsigt att här om någonfin borde I 52 R. O. tillämpas, (Ingen må wid kammarens sammanträden tillåta fig pers sonligen förolämpande uttryck etc) bidrog mer än om han warit mäktig af den mest ljungande wäl talighet att ytterligare uphetsa stämningen. Så följde slag i slag den ena utgjutelsen efter den andra, än framförd med flytande tunga, än af bruten af brist på ord, men alla icke desto mindre lika kraftiga. En af talarne war få förbittrad, att han till slut utbrast: Ja, hr Treffenberg har burit fig åt rikrigt fom... fom en maskin.(Hwad sa ban? hördes från alla håll. ÅSa han mert: ligen maftin? Ja han sad martin!) Hr Ros: sander gjorde wisserligen ett försök att hejda la: vinen, men råkade i den allmänna willerwallan att på det mest effektfulla stället i fitt tal säga, att br Keys förslag slulle wara !ett rygg i huggen (i ft. f. hugg i ryggen), och få tom slutligen br Jöns Pehrsson, hwilken i lugn och ro bade hit: tat det rätta slagordet: Har regeringen ide begått något annat fel, få har den åtminftone gjort sig slyldig til det att hafwa tillsatt en landshöf: ding, fom ide ens fan styra fig själf. Under tiden promenerade uprorets anftiftare, mörk fom ett åffmoln, med långa steg och med händerna på deras wanliga plats, fram och till: bafa midt framför den upretade skaran, alt emellanät wändande ut od in på hwitögat åt de märste bland talarne, ehuru doc med ett ansigtsuttryck, som tydligen witnande om, att han ingalunda war känslolös för de oratorifka knölpäksslängar, fom haglade öfwer hans breda rygg. Slaget war emellertid afgjordt. Klockan mar half tolf. Propofition! ljuder det nu från alla håll. Hr Keys förslag hade segrat, ehuru med blott 99 röster mot 77. Hr Treffenberg war björs ten, fom wille krossa flugan på fin sofwande here res panna, men fom i ftället råkade knäcka hans )ufwudikål. Och så slöts den märkliga och ärorika 7:de april 1875 i riksdagens andra iammare. —n. Giftmorden på Fredrikshald. En af Fre sikshalds ämbetsmän, fom nyligen aflagt ett beök i professor Wages laboratorium, har meddeat tidningen ÅFredrikshalds Zillftuer, att pros l essorn till en början undersökt de honom tillsända emningarne af fru Katinka Stang, och i dem fun-) vit en förwånande mänad ajf