DNr IA Å titullt ME MIR 14( YEAR MIDRO nade detsamma för att därmed hugga i sten? Utslottet hade förnekat stilnaden mellan ordinarie och extra anslag, därför att den ej fans i grund: lagen, ungefär fom då Erik Jansson och hans ans hängare förnekade arfsynden därför, att den ej stod omtalad i bibeln. Detta fenare är alldeles riltigt, men ingen af kammarens ledamöter torde doct wilja förneka tillwaron af detta flags fynd. Och ehuru man bestridt slilnaden mellan ordinarie och extra stat, få hade man doc under fenare tider upfört anslag under sistnämde titel med sädan ifwer, att t. o. m. rättwifan i Dalarne höll på att komma på extra stat Utstottet hade såsom prejudikat äberopat, att 1869 ärs riksdag nedsatt anslaget till durchmarschkostnaderna. Detta erinz rade om den kaliforniste passageraren på ett emis grantftepp, hwilken en dag fom til foptenen och bad, att denne slulle anwisa honom en liggplats. Hwar har ni legat förut, då? sporde kaptenen. På en sjuk kamrat, swarade kaliforniern, men nu har han blifwit bättre och börjar protestera. Det föga utwecklade kalifornista rättsmedwetandet kunde ej undgå att erkänna rättmätigheten af en dylik protest, men konstitutionsutskottet will, i trots af alla protester, alt fortfarande och under hela resan ligga kvar på fin sjuke kamrat. Widare ers inrade talaren i högstämda tonfall om den fträngs het, hwarmed Gustaf I behandlade Sweriges alls moge, men huru slildes han ide från: denna alls moge i sitt rörande afitedstal? (Damerna på låktaren taga till spetsnäsduken. Kammarens landts män synas däremot hysa wissa betänkligheter om, huruwida gamle kung Göstas allmogepolitik i detta ögonblick kunde wara riktigt praktisl.) Talaren flöt sitt blänkande föredrag med åtsklilliga poetista citat, som, ehuru ej jullt begripliga, dock tycktes gå nästan i samma riktning fom Nya Dagl. Ale handas förfärliga erinran om hwad gamle JFuvus mark ytrade i Runebergs Fältmarstalken. När Sntelligenfen någon gång flår fig på opposition, så fänner den då ingen hejd! Nu hade både kammaren och åhörarne fått nog för en stund af både allwar och främt. Herrarne torka fina swettdrypande anleten. Damerna hwifta med solsjadrarne. Allmän konversation. Och då nu nästa talare, berusad af de föregåendes frams gångar, är nog oförsigtig att springa upp i talarestolen, hwiftande med en bof, få blir oron allmän, och då han därtill är nog djärf att förtälja de därwarande, att han är jurist, jå refer fig hälf: ten af församlingen, och då han slutligen för att ofwerrösta sorlet, med stentorsstämma ropar: Å 4. Konungen äger att allena styra riket på det satt.. få mwerfar detta på edet sättsom fom: mandoordet! ÅHelt om! Marjh! på en gat: desbataljon. Kammarens ledamöter börja i den ftönafte tågordning att defilera förbi honom mot utgången. Nu först märker han den olycka, hwari han srörtat fig. Men alla hans ängsliga, bedjande blickar båta föga. Han läser få swetten lackar af honom, men ju wärre grundlagsparagraferna spola honom kring munnen, desto tommare blir kammaren. Juridiken är en farlig wetenslap och måste med förständ anwändas. OM få fortgick det nu en stund. Den ene talas ren aflöste den andre inför Halfbefatta bänkar. Kammaren är flau. Under tiden hade emellertid civilministern en gång gått fram till grefwe Posse oh ytrat några ord med ett wisserligen höfligt, men dock nägot ironislt småäleende. Utan att tillmäta fig förmågan att af läpparnes rorelse sluta fig til orden i samma höga grad fom en wiss döfstumlärare, hwilken från ett fönster i tredje wåningen med lätthet fer hwad t. er. twä tjänftflidor ftå och stvallra om nere På gatan, få war det dock ide swärt att i detta fall fe ett ytrande af ungefär följande lydelse: Jag hoppas, att br grefwen har den godheten stanna kvar en stund, ty nu är det min tuv. Den tilltalade swarade med en fort nid, kastade fig om på klacken — men stannade kvar. (Forts) Första kammaren bar bifallit konstitutionsutskottets afstyrkande utlåtande af Schulzenheims motion om nytt statsdepartement för jordbrut och kommunikationer. Första kammaren har likaledes bifallit bewillningsutskottets utlatande, (punkterna 1, 2) afstyrkande tullfria warors uteslutande ur tulltaxan samt afstyrkande Hedlunds oc) Lund ströms motioner om tullfrihet för. åtskilliga artiklar. Rikets samtlige lifränteoch kapitalförSäkringsanstalter egde wid 1874 års slut 74 675 delegare och en behållning i de tre särskilda fon derna af ide mindre än 10182 203 kr. 54 öre. En Söderhamn-Dala järnväg är föreslagen. Enligt major Adelskölds undersöfning skall banan från Siljan i Dalarne gå antingen til Stugsun-. dets hamn eller till Sandarne, blifwande i förra fallet 14 mil 22 tusen fot oc i senare fallet 15 mil 2 tusen fot samt under 8 mil af fin längd löpande genom odlad och bördig bygd och under den öfriga delen genom widsträkta skogstrakter. Kostnaden beräknas till något öfwer 92 mill. Letterstedtska föreningen. Under detta namn är i dessa dagar stiftadt ett samfund, hwars ändamål enligt grundreglerna är att befordra gemenskapen mellan de tre ffandinanista rikena i