han, fom fatt Hela det maslineri i rörelse, ur Hwile fet. denna dag framgått; han tan ide öfwergifwa fin ställning — riksdagens rätt öfwer ordinarie anslagen — utan att på jamma gång göra fig till själsspilling; men å andra sidan står han med ena foten i konungens rådkammare. Hur fall han månne reda fig ur denna klämma? Som en praktist politiker egnar och anstär. Han infträns ker sig hufwudsakligen att göra ett slarpt, nästan personligt anfall mot civilministern för dennes häll. ning i tommerskollegii-frågan alt ifrån den tid det nuwarande statsrädet war representant för Kris stianstad. Anfallet war onekligen lika ssickligt ans lagdt fom starpt utfördt. Under tiden sitter cis pilministern lugn som wanligt, ehuru han icke kan låta bli att krånga — fom det heter på ärligt Skänemäl — hwar gäng han fäster blicken på tas larens ansigte, och fast han alt emellanåt gör en liten kastning med öfwerkroppen, ungefär fom om han legat på en madrass med walkar. Men hwad war det? Det gick en sprittning öfwer lyssnarens anletsdrag. Talaren råkade nämligen föga, att äfwen han och i lika hög grad fom hans motständare höll. på fonungens prerogativ. Där braft en masta i det fina stälbarnestet. Pass på, om ide motständarens lang i nästa ögonblick hittar rätt på öpningen! Hr Kolmodin! Det går ett sorl genom förs samlingen. Man är på läktaren färdig att sträcka halsarne ur led Nu skall här bli muntert! Det siste ärade talaren går med längsamma steg mot dörren med en min, som om han wille säga: Dansa du för mobben, min wän, jag sauverar apparencerna! Med sitt lifliga anlete, gnistrande af förtjusning, börjar Gotlandsrepresentanten sitt anförande, hwarunder han bland annat påminner den ädle grefwen hans hållning i den där frågan angående mantalspenningarne, hwilken han lifale: des hade fatt i scen, samt huruledes hon föll une dan, sedan talmännen wägrat proposition. Ör Kolmodins föredrag war på en gång innehållsrikt och kvickt, och när han slutligen, med sänkta knän, halfhwislande stämma och bäda händerna utsträckta liksom wälsignande öfwer den djupa grop, han nu hade gräft, uttalade sitt yrkande, att utskottets hetänkande måtte i största tysthet begrafwas, få hade han onekligen lyckats att icke blott döfwa odjuret, åtminstone för en stund, utan också öfwer detsamma breda ett bärtäcke af löje. Efter Kolmodiu träder Carl Ffwarsson inow skranket med ett anförande, fom i afseende på ens kel, naturlig wältalighet måfte räknas till dagens förnämsta glanspuntter. Han aktar fig wisserligen att wid ett tillfälle sädant fom detta inläta fig i juridiska undersökningar, utan inffränter fig til att med wäldiga bugg göra breda öpningar kring sin position, fom war: Tag bort riksdagens bes slattningsrätt och mi funna när fom helst oh få godt först fom sist spara in de kosinader, fom rita dagen nu årligen förorsakar statswerket.. Sedan ban slutat ljödo ropen: SHr talman! Jnstämmer! från salens alla hörn och kanter. Forts.) Tobaksprisen. Göteborgs tobaksfabrikanter hafwa från och med i onsdags höjt priset å press sad och stjelkhuggen bladtobak till 2 fr. pr skälp., hwaremot priset å spunnen tobak, såsom Negro bead och Rulltobak, tills widare är oförändradt. Handlanden i Göteborg woro under fiftlidna år 976 personer, däraf 923 män och 53 kvinnor, med en betjäuing af 1428 personer. Bemilnins gen i och för rörelsen upgid til 100 921 kronor. Wenersborg. Wenersborgsbankens reviforer förklara i fin berättelse af den 19 mars, att de funs nit bankens räkenstaper ordentligt förda och def ans gelägenheter med synnerlig omsorg wårdade. — Men Wimmermarkska affären? : Kungsbacka. Från Fjärås skogsbygd ffrifs wes till redaktionen af Welttujten: En kungsörn uppehåller fig här i trakten och injagar fruktan hos alla mödrar, eftersom barnen gerna lockas utom wägg af wärsolen. Wid hemmanet Hagen tog nämligen örnen med hull oh hår en walls hund, då denne, fitt fall likmätigt, härom dagen waktade fåren — och man anser, att om foglars nes konung så där tar en hund til frukost, han oc kunde anwända en af wåra tultingar til middag. Dråp begånget af en 14-äring. Då arrendatorn Anders Hanssen under egendomen Ärsta wid åttatiden i lördags fule från Stockholm, till: sammans med tre andra personer, genom Horns tull, begifwa fig bem, öfwerföllos de på Horus: tullsgatan af en siara pojkar, fom federmera förs följde dem med stenkastning på andra sidan Liljes holmsbron. På bron träffades Hanssen af en ften å wenstra tinningen. Slaget förorsakade misferligen ett häl, få att blodet började rinna nedför ansigtet, men Hanssen klagade icke öfwer någon egentlig wärk förr än efter hemkomsten, då han omkring kl. 11 på natten för hustrun omtalade, att han bade swåra plågor. En stund därefter blef han sanslös, och wid middagstiden afled han. Underrättelse härom lemnades genast till hufs wudstadens polis, och genom dess försorg woro