Sundsvalls tidning – 29 april 1875, sida 2

Marjorie Daw. Amerikansk berättelse Thomas Bailey Aldrich. (Forts. från n:r 48.) Samma afton jag kom hem efter eroquetpartiet hos Daws och satt och tänkte på hur tråkigt det varit, kom jag plöteligt att mycket lifligt erinra mig den min af ifrig upmärksamhet, hvarmed miss Daw följt min beskrifning på den olycka, som drabbat dig. Men jag tror att jag redan nämat detta för dig. Näväl, följande morgon, dä jag och bar mitt bref på posten, mötte jag miss Daw på vägen till Rye, där postkootoret är beläget, och följde henne dit och tillbaka ungefär en timmes tid. Samtalet kom åter in på dig, och återigen varseblef jag detta oförklarliga uttryck afinträsse på hennes ansigte, som jag varseblifvit föregående afton. Sedan dess har jag sett miss Daw kanske tio gånger, kanske oftare, och för hvar gång bar jag funnit, att, om jag icke talade om: dig, eller om din syster eller om någon eller något, som angick er, jag icke lyckades att fängsla hennes upmärksamt. Hon blef då tankspridd, hon lät blickarna sväfva bort från mig till hafvet elier till något aflägset föremål pa land, hennes fiograr bläddrade i en bok på ett sätt, som öfvertygade mig att hon ej längre hörde på. Ou jag i sådana ögonblick tvärt bytte om samtalsämne — hvilket jag ofta gjo -de för att känna henne