Sundsvalls tidning – 24 april 1875, sida 2

Ned, den där miss Dav måste vara ea tjusande varelse. Jag tror bestämdt jag skulle kunna tycka om henne. Då du i ditt första bref berättade för mig om denna unga flicka, som du såg gunga i en hängmatta under ditt kammarfönster, kände jag mig synuerligt dragen till henne, jag kan själf icko säga hvarför. Hvad du sedermera skrifvit om miss Dav har gjort intrycket ännu djupare. Det förekommer mig, som om du beskrefve en kviuna, som jag känt i något föregående tillvarelsestadium eller drömt om i detta. På min heder tror jag icke fullt och fast, att om du skickade mig hennes fotografiporträtt, så skulle jag igenkänna det vid första blicken. Heunes sätt att föra sig, hennes hållviog, då hon lyssnar, hennes karaktersdrag, alt efter som du angifver dem, för mig, det blonda håret och de mörkblå ögonen — alt detta är mig väl bekant. Hon gjorde dig en hel hop frågor, sade du ej så? Jag väcker hensnes nyfikenhet? Det är högst besynnerligt. i Du skulle skratta i mjugg, du otäcka gamle cyniker, om du visste, hur jag ligger vaken hela nätterua, med gasen nedskrufvad till ett minimum af ljusstyrka, och tänker på athe Pineso och det där huset tvärs öfver vägeu. Så svalt det måste vara där nere. Jag längtar efter fläktarne af den salta hafsluften. Jag föreställar mig öfvers en, rökande sin sigarr på piezzan. Jag sänder på eftermiddagarne dig och miss Daw ut på promenader längs hafsstranden. Ibland låter jag dig ströfva med henne under almarne i månskenet — ty vid detta lag hafven I helt visst blifvit mycket goda vänner och träffens hvar dag. Jag känner ditt sätt att — — — —— sA :— —— ——— —