Marjorie Daw. Amerikansk berättelse af Thomas Bailey Aldrich. (Forts. från u:r 47.) 6. John Flemming till Edward Delaney. Den 17 augusti. För att vara en gosse, som icke har någon fallenhet för artilleri, tycker jag, min vän, att du underbåller en ganska hflig eld mot mina jananverk; men fortsätt — cynism är ett litet fältstycke, som stundom springer sönder och dödar artilleristen. Du må vara ovettig på mig, så mycket du gitter, så skall jag icke beklaga mig, ty jag vet icke, hvad jag skulle taga mig till utan dina bref. De hålla på att bota mig. Jag bar icke slungat någonting på Watkins sedan förliden söndag, dels därför att jag blifvit mera saktmodig under din handledning, och dels därför, att Watkins en natt bortsnappat all min amunition och burit den tillbaka till biblioteket. Han har nu snart förlorat den vanan, han fått, att vika undan, så svart jag kliade mig på örat eller gjorde den minsta rörelse med högra handen. Hvad han däremot bibehållit är ångoraa från vinkällaren. Man kan krossa Watkins, man kan slå honom samman oeh sönder, men lukten af Roederers viner går aldrig ur honom. I I — Ä U— — —— — — —