Sundsvalls tidning – 24 april 1875, sida 2

anspråkslöshet och ljusa förstånd göra ett alt djupare intryck på mig. Du frågar mig, hur det kommer sig att jag icke blir kär i henne Jag skall vara upriktig mot dig, Jack; jag har tänkt på den saken. Hoo är en ung, rik, begåfvad, och förenar i sin person flere älskvärda egenskaper än jag kan eriura mig hos någon flicka, som jag känver till, men bon saknar ett visst något, som skulle erfordras för att kunna ingifva mig ett sådant slags inträsse. En kvinna, som vore i besittning af denna hemlighetsfulla egenskap, behörde hvarken vara vacker eller rik, eller särdeles uog, för att få mig att falla till sina fötter. Med miss Daw är det helt annorlunda, Om vi lede skeppsbrott på en obebodd ö — låt oss antaga en tropisk ö, ty det kostar icke en smul att vara pittoresk — skulle jag bygga henne en hydda af bamborör. jag skulle plocka brödfrukt och kokosnötter åt henne — jag skulle steka yamsrötter åt henne, jag skulle snärja den oskyldiga turturdufvan ooh koka närande soppor åt henne; men jog skulle icke förklara henoe min kärlek åtminstone icke på ett och ett halft års tid. Jag skulle tycka om att hafva henne till syster, så att jag kunde skydda henne, gifva henoe goda råd och slösa bort hälften af mina inkomster på blonder och kaschmirschalar åt henne (vi hafva lemuat ön nu). Och vore ock ej min känsla af deona natur, skulle dock ett annat hinder ligga i vägen för min kärlek. Eno större olycka kunde knappast hända mig än att älska miss Daw. Flemming, jag står i begrepp att yppa något för dig, som skall slå dig med häpnad.