Sundsvalls tidning – 22 april 1875, sida 2

flottan, pastora vid episkopalkyrkan i Stillwater och ett af sällskapsverldens lejon från Nahant. Löjtnanten såg ut, som om han sväljt ett par af sina uniformsknappar och funnit dem tämligen hårdsmälta; pastorn var en tankfull yugling af den smäktande sorten och lejonet från Nahant befann sig verkligen vid mycket låg ebb. Fruntimren voro däremot mycket öfverlägsna, såsom de altid äro de två misserna Kingsbury trån KSeashell Houser, två lifliga och intagande flickor. Men Marjorie Daw .... De främmande bröto upp strax efter tået, men jag stannade kvar för att tillsammans med öfversten röka en cigarr på pi.zzan. Hvilken vacker tafla att se miss Marjorie sväfva omkring dea gamle soldaten och visa honom alla möjliga små graciösa upmärksamhetsgärder. Hon bar fram cigarrer åt honom och tände med sina egna små fina flograr vaxstaplarne; det var verkligen en tjusande syn. Medan vi sutto där, kom hon och gick hon i sommaraftonens skymning och liknado i sin hvita drägt och ljusa guldgula hår en äsklig sylf, framträdande ur de uphvirflande rökmoloen. Om hon smält bort i luften, liksom Galateas bildstod i skådespelet, skulle jag blifvit mera bedröfvad ön öfverraskad. Det var lätt att se, att den gamle öfversten tillbad henne och att hon lika innerligt älskade hooom. Jag anser det ömsesida förhållandet mellan en ålderstigen far och en ung dotter, som nyss utvecklats till kvinna, för ett af de skönaste i verlden. Det ingår däruti ett fiokänsligt moment, som icke har någön full motsvarighet i förhällandet mellan mor och dotter eller mor och son. Men nu fruktar jag att jag vågar mig för långt ut på djupet.