Sundsvalls tidning – 22 april 1875, sida 2

Mr Dav är en lang smärt gentleman af omkriog femtiofem års ålder med rödlett ansigte och snöhvita mustascher och polissonger. Han ser ut som mr Dombey, eller som mr Dombey skulle hafva sett ut, om han tjänat några år i den britiska armu. Mr Dav var uuder sista kriget öfverste vid det regemente, i hvilket hans son tjenade som löjtnant. En käck gammal gosse, bergfast, som vore han huggen ur NewHampshiro-gradit. Innan han tog afsked, hugnade hau oss med en inbjudning i en ton så högtidlig, som om han utfärdat en dagorder. Miss Daw väntar till sig några vänner klockan fyra på eftermiddagen för att spela croquet på gräsvallen (paradplatsen); på piazzan. Vi få väl lof att hedra dem med vårt sällskap? (så framt vi icke vilja blifva insatta i högvakten.) Min far har afslagit bjudningen på grund af sin klena helsa. Min fars son bugar sig med all den älskvärdhet, som står henom till buds och antager den. Nästa gång skall jag hafva något att berätta dig. Jag skall hafva sett den lilla skönheten ansigte mot ansigte. Jag har liksom en aning, Jack, att denna Daw är en råra avis 5. Edward Delaney till John Flemming. Den 13 augusti. Den där tillställniagen, min käre Jack, var så bedröflig som möjligt; en löjtnant vid En sällsynt fågel; ordlek med det engelska daw — kaja.