Sundsvalls tidning – 20 april 1875, sida 2

Marjorie Dav. Amerikansk berättelse af Thomas Bailey Aldrich. (Forts. från n:r 45.) 3. John Flemming till Edward Delaney. Den 9 augusti. Ditt bref, Ned, kom som från höjden. Du kan tänka dig, hur illa fast jag är — jag, som aldrig i mitt lif varit sjuk en enda dag. Mitt venstra ben väger tre läster. Det är balsameradt ined kryddor och omlindadt med banlager af fiot lärft liksom eo mumie. Jag har cke rört mig ur stället på femtusen år. Jag ir från Faraonernas tidehvarf. Jag ligger från morgon till kväll i en liggstol och stirrar ut på den heta gatan. Hvar efvande själ har flyttat ut till landet. Husen med brunstens-fagaderaa där midt öfver på gatan likna en rad särdeles fula uppoch nedvända likkistor. Grön mögel båller på att öfverdraga de aflidnas, på silfverskyltarna öfver dörrarna graverade namn. Giftiga spindlar hafva tilltäpt nyckelhålen med sin väf. Allt är tystpad och dam och förödelsens styggelse. Jag ägger undan pennan för ett ögonblick för att slunga andra delen af Csar Birotteau i hufvulet på Watkins. Bom! jag tror att jag skall cunna få omkull honom med ett exemplar af Sainte-Beuve eller Dictionnaire Universel, om