Sundsvalls tidning – 20 april 1875, sida 2

jag endast hade det här. De här böckerna af Balzac äro så små, att de icke riktigt passa för min hand; men förr eller senare skall jag väl träffa honom någon gång. Jag har en svart misstanke, att Watkins aftappar gubben far mins Cbåteau dYquem. Dubbelnyckel till vinkällaren. Irrländska soirger där nere i fronten af jordvåningen. Unge Cheaps i öfre våningen väl ombonad i sin svepning. Watkins glider in i mio kammare med sin färglösa, hycklande sysionomi utdragen på längden liksom ett ackordion; men jag vet att han flinar hela vägen utför traporna och gläder sig åt att jag brutit mitt ben. Hade icke min olyckliga stjärna nått sin zenith den dag, då jag skyndade till staden för att vara med på den där middagen hos Delmonico? Jag kom icke dit uteslutande för den skull. Det var till en del också för att köpa Frank Levingstones skymmel Margot. Och nu skall jag vara ur stånd att sitta i sadeln på två månader. Jag skall skicka stoet dit ned till er till KThe Pineso — heter icke stället så? Gamle Dillon inbillar sig att jag bar någon sorg, som trycker mig. Han gör mig galen med sina citroner. Citroner för en sjuk själ! Dumheter. Men jag är otålig af bara fan öfver att nödgas hålla mig så här stilla — jag är icke van vid dylikt. Tag en karl, som aldrig i sitt lif vetat, hvad hufvudvärk eller tandvärk vill säga, bind upp ett af hans ben och utsätt det för en evinnerlig dusch håll honom instängd i veckor i ända i ett kvalmigt rum i staden, och begär sedan att han skall småle och spinna som er belåten katt och se glad ut.