rorvanalas till eolsharpa för hvar gång vinden stryker genom stammarne, skulle just vara rätta stället för att skrifva en novell af samma slag som den där ryssens — hvad heter hän uu igen? — Tourgnieff, Turguenif, Turgunif, Turgångew — ingen människa vet, hur hans namn skall stafvas eller uttalas. Och dock undrar jag, om ens en Liza eller en Alexandra Paulovna skulle komma hjärtat att klappa fortare på en man, som lider af ständiga stygn i benet. Jag undrar. om en någonv af våra yankeeflickor af den bästa typen, den stolta och spirituela, skulle kunna lända dig till någon vederkvickelse i din närvarande sorgliga belägenhet. Om jag trodde det, skulle jag skynda ned till ett af hotellen vid stranden och fånga en åt dig, eller hvad som än bättre är, jag skulle hämta en åt dig från andra sidan vägen. Föreställ dig ett stort, hvitt hus nästan rakt midt emot vår bostad. Det är icke egentligen ett hus, utan snarare en herrgård, förmodligen bygd under kolonisationsperioden, med oregelbundna utbygnader och Mansard-tak och en vidsträckt piazza på tre sidor — ett drygt, förnämt stycke arkitektur med näsan i vädret. Det håller sig på afstånd från vägen och har ett krypande följe af lummiga almar och ekar och tårpilar. Stundom på morgaarne och ännu oftare på kvällaroe, då solen bar dragit sig tillbaka från denna del af buset, visar sig på piazzan en flicka med ett hemlighetsfullt stycke broderad Penelope-väfnad eller eu bok i banden. Där midt öfver är en hängmatta af ananastågor upfäst -man kan se den härifrån. I en hängmatta tar man sig särdeles bra ut, när man är aderton år och har guldgult hår och wörkblå ögon och en smaragdgrön klädning, upfäst såsom en berdionas på en pjes af saxiskt porslin, samt med en chaussurg, lik en skönhets från Ludvig den Fjortondes tidehvarf. All denna fägring slår sig ned i den där hängmattan och gungar där som en näckros i aftonsolens gyllae strålar. Från mitt sängkammarfönster kan man se ned på den där piazzan — och det gör jag också. Men nu kan det vara nog med dessa dumheter, som illa anstå en etadgad ung advokat, som njuter af sina ferier i sällskap med en krasslig far. Skrif mig en rad, Jack, och låt mig veta, hur det står till med dig. Om du är grof och ovettig så får du dig en process på halsen, (Forts.)