Till det unga Swerige! (Plats har begärts för följande:) Skåne, det härliga slulle man plundra, Skulle man taga til Danmark igen, halst som man trodde, där funnos ej hundra kvar utaf fria och stridbara män. Skåne, det yppiga, stolta oh rika, är i mår krona den skönaste juvel, kunde fin tro oh fin ära ej swika själf i en stund, då det sattes på spel. Ty, när dess kraft och dess trohet bepröfwas, och det ej utsigt för friheten fanns, gärdarne brännas och skördarne röfwas, kommer ju Stenbock, och segren är hans. Aldrig historien wisar hans lile, så uti mandom, i kraft och i mod. Skåne, det slöna, hans tillgifna rike, stod ju beredt med fin arm och sitt blod. Då de af Carl X Gustaf förwärfwade lands: tapen Skåne, Halland och Blekinge under Carl X II:s längwariga och olyckliga krig woro nära att återtagas af danskarne, war det Magnus Sten: bod, hwilken säsom generalguvernör öfwer Skäne hade för swaret af dessa provinser sig anförtrodt, som kallade det unga Swerige under fanorna för att med wapen i hand skydda de naturliga grän: jer, Försynen ernat åt wärt fosterland, fastän det war Carl X, som först på alwar utstakade dem. Och hwilken är wäl den swensk, fom ej hört oms talas de swårigheter, med hwilka Stenbock hade att kämpa för att upställa od) disciplinera en här, få att man med något hopp om framgång kunde möta danskarnes wäl klädda oc öfwade faror. Men hwad fom brast i militärisk drägt och öfning hos Stenbocks soldater ersattes af des ras fosterlandskärlek od) personliga mod, men fans ske hufwudsakligast af deras anförares fältffidlige