Sundsvalls tidning – 17 april 1875, sida 2

förliden onsdag? Jag blef mycket bedröfvad, då jag fick böra talas om olyckshändelsen. Jag kan föreställa mig, hvilken tålig martyr du är med ditt ben i en spjele! Det är en förbaskad otur, det kan icke nekas, just då vi lofvat oss en härrlig månad tillsammans där borta vid hafskusten, men vi måste hålla god min i elakt spel Det är bra ledsamt, att min fars hälsotillstånd gör det omöjlig för mig att lemua honom. Jag tycker, att han tagit sig mycket; men han behöfver ännu ha någon att stödja sig på under sina promenader, och han måste hafva någon mera pålitlig än en tjenare för att se om sig. Jag kan icke komma till dig, bästa Jack, men jag har lediga stunder till öfverlopps att förfoga öfver och jag skall skrifva till dig ett belt postkontor fullt med bref, om det kan roa dig. Gud skall veta, att jag har ingenting att skrifva, om vi bodde i något af busen vid sjöstranden; då skulle jag för din räkoing kunna göra några karaktersstudier och fylla din irbilluingkraft med grupper af hafsnymfer med sitt (eller någon annans) långa, ramsnarta eller guldgula hår, uedsvallande öfver skuldrorna. Jag skulle bjuda dig Aphrodite i morgoarock, i aftonkostym och i sin sötaste bad-drägt. Men vi äro långt från allt detta här. Vi hafva hyrt en lägenhet i en landtgård, på en korsväg och två mil från hotellen, och vi föra där det stillsammaste lif i verlden. Jag skalle önska att jag vore en romanskrifvare. Det gamla huset med sina sandade golf och höga panelningar och smala fönster, som vetta ut åt en liten furodunge, bvilken