Sundsvalls tidning – 17 april 1875, sida 2

sig, så kommer han till slut att ådraga sig en inflammation i vadbenet. Det är vadbenet, han brutit. Mitt förständ står stilla, då jag tänker på, hvad jag skall föreskrifva åt honom, Jag har döfningsmedel och tvagningsmedel för att få folk att sofva oeh lindra smärtan; men jag har ingen medecin, som kan återgifva en galning en smula sundt förnuft. Det öfvergår min förmäga, men det öfvergår kanske icke er. Ni är Flemmings törtrogne vän, hans fidus Achates. Skrif till honom, skrif till honom ofta, förströ hans sinne, muutra upp honom och hindra honom fråa att försjunka i ohjälplig melankoli. Kanske har han några vigtiga planer, som blifvit korsade därigenom, att han för närvaraude nödgas hålla sig inne. Om så är, så laga att ni får veta det, så kan ni sedan gå honom till handa med goda råd. Jag hoppas, att ombytet af luft har bekommit er far väl? Jag förblifver högaktningsfullt o. 8. v. 2. Edvald Delaney till John Flemming, West 38:th Street, Newyork. Den 9 augusti. Min bästa Jack! Jag har fått några rader at Dillon denna morgon och fioner af dem till min glädje, att det icke står så illa till med dig, som ryktet förmälde. Liksom en viss person är du icke fullt så svart, som man utmalat dig. Dillon skall nog sätta upp dig på apostlahästarne om två eller tre veckor, om du har tålamod: och följer hans föreskrifter. Fick du mitt brek af