Sundsvalls tidning – 13 april 1875, sida 3

sötte häfda fin själfbestattningsrätt, öfwerdrifwen och påftått, att derunder dolde fig en sträfwan att ffapa regerande riksdagar i fjuttonhundratalets stil. Talaren wille i anledning häraf erinra om ett ironiskt yttrande, fom en gång wid ett tillfälle, lifnande detta, fäldes af biffop Tho: mander. Den, fom — få lydde detta yttrande — går ut genom Lunds norra stadsport, kommer, om han fortsätter att gå emot norr, slutligen emot Jshafwet; derför bör man aldrig gå ut genom Lunds norra port. Man kunde werkligen ej säga, att riksdagens majoritet ännu gjort fig ffyldig till några öfmergrepp, fådana fom man hade att förebrå frihetstidens riksdagar. Man hade icke wisat fig med misshag omfatta somliga, med wälbehag andra statsanslag, man hade ide wisat fig gynna wissa klasser eller wissa statsändamål på de öfrigas bekostnad. Till bewis härpå åbes ropade talaren den frikostighet reprefentationen ådagalagt i fråga om anflag ej mindre till förs swarswerket än äfven till befrämjande af uplys: ning, mwetenftap, ffön konst m. m. Men hwad kunde man deremot draga för futsats af regeringens förfarande i fråga om fome merskolleaium liksom i fråga om förändring af 80 regeringsformen? Jo, att man sträfwade ef ter att, få att säga, på laglig wäg åstadkomma en ny 1772 års revolution. Då talaren för fin del instämde i de af ut: skottet uttalade åsigter, yrkade han, att kammaren måtte med godkännande af memorialet lägga det samma till handlingarne. Häri instämde herr August Pettersson i Haflestad. Hr Heggfröm, norländing, fom utskottet res serverat fig mot det slut, hwartill de samma foms mit, trodde ej, att genom regeringens åtgärd i kommerskollegii-frågan representationens beftattningsrätt blifwit trädd för nära. Uppförandet af lön för kommerskollegi president i ftatsfontorets liggare hade endast i det fallet blifwit mwådligt, om och när deraf föranledts utbetalandet af samma lön. Regeringens nu widtagna åtgärder innebure endast ett ogillande af riksdagens beslut och detta kunde representationen taga temligen lugnt. Talaren war för sin del af den äsigt, att riksdagen helt enkelt kunde, om en fådan ytterligs bet stulle anses erforderlig, begagna fig af fin rätt att nedsätta bewillningarne för att få ordinarie anslag indragna eller nedsatta. Korrektivet mot riksdagens möjliga öfwergrepp i antydda hänfes ende låge uteslutande i konungens rättighet att uplösa endera kammaren eller båda. Hwad nu anginge den i memorialet berörda regeringshandlingen, så utwisade den till denna riksdag aflåtna k. proposition rörande förändring af kommerskollegium, att regeringen ämnade det låta stanna wid ett hot. Då talaren, hur stor aktning han än hyste för den regeringsledamot, om hwilken här wore fråga, likwäl icke wille, att han utan skäl skulle framstä såsom en politist martyr, yrkade han, att kammaren måtte lägga memorialet till handlingarna. Bankoutskottet bar afstyrkt hr Hans Lars: sons motion om öpnandet af ett nytt afdelningakontor för Riksbanken i Sundswall eller å annan lämplig ort. DORO