Det synes nu wara fullt konstateradt, att Ber: gengren ide ämnar återwända, något, hwarpå man till en början hoppades, då ingen balans i de kassor, till hwilka han stod i något förhållande, röjde fig. Af de underfökningar, fom efter B:s afwikande egt rum och hwilka ännu ide torde wara fullt afslutade, om de ens någonfin funna bli det, då inga egentliga räkenstaper lära ha funnits, hwadan man nödgats genom efterfrågningar hit och dit söka erhålla nödiga uplysningar, — har ännu intet bestämdt resultat wunnits, hwadan ba lansens belopp icke kunnat konstateras. Likwäl lär en sädan å icke ringa bnlopp finnas, ehuru den wäsentliga balansen utgöres af medel, som B. för enstild person upburit. Skånsta Posten upgifwer att B. missbrukat Honom lemnadt enslildt updrag och därigenom åtkommit en större penningsumma, fastän man har anledning antaga, att han ide till egen nytta anwändt dessa penningar, utan därmed bisträdt annan perfon. Detta fe nare lär wara delwis sant, ehuru wid förfträdningen antagligen anwänts äfwen af regimentås kassan. Det betänkliga därwid är likwäl, att den försträckte personen alt intill för några weckor sedan war en den afwiknes högt upfatte förman. Wi ega ej bewis på att förfträdningen nu ifråga egde rum under det B:s subordinerade tillständ ännu fortfor; men hwad som dock synes wara wisst är att transaktionerna mellan förman och under ordnad länge fortgått. Det lär warit N., Skänska infanteriregementets nyutnämde schef, som först uptäckte den undermi nerade ställning, hwari Bergengren befann sig. Denne beordrades därefter att infinna: fig i fHefåexpeditionen, men B. behagade icke infinna fig, utan afwek, i stället från orten. Nu är han genom allmänna kungörelserna efterlyft. I nykterhetsfrågan innehåller Alleh. för Folt. bland annat följande, fom just flår hufmudet på spiket och borde tagas ad notam af en massa nykterhetsfariscer. Tidningen ytrar: Det tjenar till ingenting att beslärma fig öfwer andras sedliga förfall, få länge man fjälf ide har luft oh mod att med godt före: döme werka till förbättring, få länge man fjälf, öppet eller i tysthet, bekänner fig till samma Lära, som dessa arma offer för en otyglad njutnings lystnad. Låt wara att denna dyrkan hos de få tallade bättre bär en mera förfinad yttre form: det är i grunden dock samma bekännelse, att den rätta umgängesglädjen dock först och sist beror af kräsliga rätter och fyllda flastor. Först wid glasen kan wänskapens närmaste band knytas, om öflig sed stall komma til fin rätt; i framgång och motgång, i glädje och sorg, alltid är det glasen fom stall wara tolk och tröstare för de uprörda känslorna.