tog ej fel. Vännen var sysselsatt med att ordna sina tillhörigheter i det lilia rum, han nu skulle bebo; men det var smärtsamt att se det lidande uttryck, som hvilade öfver hans ansigte. Jacques blef ännu blekare vid äsynen af Edvard och utbröt med häftighet. — Hvad vill du? Jag hade hoppats att slippa se dig mer! — Jacques, min gamle vän, började Edvard med rörd stämma. — Åberopa inte en gammal vänskap, sade Jacques med ett stolt och hårdt uttryck i sitt oönsigte, den har du för länge sedan trampat under fötterna. Du må väl kunna begripa att din åsyn plågar mig. U Hör mig blott för ett ögonblick, — Gå, jag vill ingenting höra! Uen du måste lyssna till mina ord. Jag går inte härifrån förr än jag sagt allt, bvad pligten bjuder mig. — Skynda då, mumlade Jacques och tog med med resignation plats i soffan. — Jag har handlat oriktigt emot dig och kommer för att ödmjukt bedja om förlåtelse, börlade Edvard, men, det är egentligen inte för min skuld, utan för Antoidettes, jag kommit hit. — Kommer du för att anhålla om mitt samtycke till er förlofning? frågade Jacques hånfullt medan hela hang kropp darrade af sinuesrörelse. — Jag ämnar iute gifta mig med henne, svarade Edvard lugnt. Om jag varit nog enfaldig att nära en dylik tanke, är jag nu fullkomligt kurerad därför. Hon har aldrig älskat någon annan än dig, och, om det här får fort