Pet lilla Hafstrollet. Efter franskan. (Forts. från u:r 41.) Morgonen därpå bad han Antoinette ledsaga sig till deras blifvande bostad och emot hans förväntan lemnode hon sitt bifall till detta förslag. Hennes fader, som erhållit kännedom om sista aftonens tilldragelse, hade strängt förehållit heone därför. Själf förebrådde hon sig för denna brist på mod, och vågade därför ej att afslå hans bön. De begåfvo sig sålunda å väg, och Edvard sökte att leda samtalet in på helt och hållet likgiltiga ämnen. Denna tankfulla upmärksamhet rörde hence, och hon inlät sig därför med honom i samtal om ämnen, som för dem ej bade synnerligt intresse. Sålunda vandrade de framåt till dess de plötsligt stodo framför den väl bekanta lilla dammen, hvarest Antoinette den minnesrika aftonen tillröfvat sig Jacques hjärta. — Hvarför har du fört mig hit? frågade den unga flickan vresigt. Denna väg leder inte till din bostad. — Nej men jag måste tala litet med skogvaktaren, svarade han. Var därför så snäll att vänta mig här en liten stund. Om en half timma är jag tillbaka; du kan ju under tiden roa dig med La Fontaine. Sätt dig här i solen. Han räckte henne boken och gick. Han beräknade att träffa Jacques vid denna tid, och