— , Sundsbull d. 13 April Då wi i tisdags togo oss före att, underkasta detta årets folkbankstämma en af behofiwet högligen påkallad belysning, hunno wi ej längre än, till själfwa början, twungna fom wi woro att genom en hastig återblick på styrelsens förhållande till reglementets föreskrifter, wisa huru ihärdigt hon å sido fatt stadgarne och huru blygsam den å ftämman framkomnaf interpellation war, fom dock bes möttes med en få opassande tysinad. Denna fak nu fåledes afgjord — och ingen gensägelse har försökts mot wår utredning —, kunna wi strida widare. J förbigående må då lämpligen kunna nämnas hurusom, då wid walet af ordförande för ftäms man den anmärkning gjordes mot därtill föres slagne grossh. J. Fohansson, att han warit revir sor för det gångna året, ej någon styrelseledamot, ej häller någon af revisorerna utan hr fadelma: karefabrikören C. A. Lindgren war den fom kände till och uplyste, att hr I. ej deltagit i revisionen och således enligt hr L:s förmenande woro oförs hindrad att leda förhandlingarne. Ett eget hämnande öde wille därefter, att föres dragningslistan, fom till trots för reglementets bud icke warit i kallelsen införd, bland andra till öfwerläggning förekommande ärenden uptog — ftytelsens anhållan att förmanslönen för det nya rakenskapsåret måtte på förhand bestämmas. Denna anhållan utgjorde nämligen en den allra fom fö taste lila örfil åt det otäcka reglementet, hwars 13 3 mom. innehåller att aflöningen till förman bestämmes för hwarje förflutet räkenskapsår. Stall annan ordning i aft tagas i ty fall, måfte reglementet ändras oh att föreslå dylika hade was rit styrelsens rätt, ja def pligt i wissa fall. Men