gick? År du viss på, att hon inte skrifvit till dig; möjligen har brefvet på något sätt ej framkommit till sin bestämmelseort. Har du frågat värden i Rochetaille? fortfor hau, då vännen tviflande skakade på hufvudet. — Där ligger allt, som ankommit, medan jag varit borta, svarade Jacques, pekande på bordet. Det är endast affärsbref. Men trots denna försäkran, böjde han sig ifrigt fram öfver bordet, medan Edvard började att leta i handlinga-ne. Han återfann verkligen brefvet bland dem. Med feberaktig otålighet genomläste Jacques uprepade gånger detta bref. hvari Antointtte blottat sitt hjärtas bästa skatter; han gjorde under tiden ej en rörelse, men Edvard såg hur en enslig tår frigjorde sig från ögat och föll ued på det för honom så dyrbara papperet. Länge åsåg Edvard med blandade känslor vännens allt jämt stigande sinnesrörelse, slutligen lade han sin hand på hans skuldra, pekade på dammen, som glittrade i solskenet ocb sade: — Hon sitter där nere. Jag har fört henne dit, men hon anar intet. Jacques stirrade ett ögonblick med vetslöst på dammen, hvarefter han stormade ut ur rummet, utan att ytra ett ord. Emellertid hade Antoinette, sedan hon blifvit ensam, lagt boken ifrån sig och tog plats i gräset nere vid dammen, på samma ställe, hvarest hon den minnesvärda balartoneu varit nära att falla i vattnet och räddats af Jacques kraftfulla arm. Omgitniogarne voro helt och hållet oförändrade, men hon? Dedröfvad satt hon med hufvudet lutadt i banden, tank