Skogsförvaltningen. J och för kontrollen öfwer skogsförwaltningen i landsorten är landet numera indeladt i 7 skogsdistrikt, nämligen: Norr bottens distrilt, fom omfattar Norrbottens län; Westerbottens distrilt, fom utgöres af Welterbottens län; Södra Norrlads distrilt, innehållande Ångermanlad, Medelpad, Jämtland, Herjeädalen, Helsingland och Gestrikland; Vergslags distrilt, som omfattar Dalarne, Wermland. Nerike och Westmanland; Östra distriktet, till hwiltet höra Upland; Södermanland, Östergötland. ach Got: land; Wessra distriltet, iom utgöres af Westergöt. land, med Dalsland, Bohus län och Halland; Södra distriltet, fom omfattar hela Småland med Oland, Blekinge od) Skåne. Ä Dessa sju ssogsdistrikt äro för närwarande (bör jan af 1875) widare indelade uti 30 stogsrevier i och för slogarnas förwaltning, så att till Norr: bottens distrikt höra 14 revier, till Westerbottens 7, till Södra Norrlands 11, till Bergslags 12, til Östra 16, till Westra 11 od til Södra 12. Fördelade på de olika länen komma på Norrbottens län 14 revier, på Westerbottens 7, til på Westernorrlands 4, Östersunds 3. Gefleborgs 4, Falun 4, Karlstads 3, Örebro 2. Westerås 3, Up: tala 4, Stockholms 1, Nyköpings 3, Linköpings 4, Gotlands 1. Skaraborgs 5, Elfsborgs 4, Bohus län 1, Hallands 1 Kalmar län 3 Jöntöpings 3, Wexiö 2, Blekinge, 1, Kristianstads 2 och Mal. möhus län 1 revier. Tyngdpunkten för landets skogsförwaltning lig: ger således inom Norrland, fom innehåller jemt 40 prosent af landets samtliga rewier, ett förhållande, fom har fin naturliga förklaringsgrund däraf, att den ojemförligt största delen af kronans stogar finnes därstädes. Oaktadt fin relativa tal: rikhet, äro dock de norrländska skogsreviren be tydligt större till arealen än de i nedre landet, fom exempel hwarpå fan nämnas, att Herjeådalen, fom wäl är ungefär dubbelt få for som hela Östergötland, utgör blott ett revier med ej mins dre än 36 förre och mindre kronoparker. De minsta revieren äro de inom Upsala län, hwilka i medeltal endast omfatta omkring 11 kvomil. Fnom de båda nordligaste revieren i landet, Paz jala och Tärendö, hafwa jägmästarne fina Hoftäs der 17 och 22 mil nordwest om Haparanda, och befolkningen därstädes talar nästan uteslutande finsta. Man fan lätt tänka sig, hwilken skilnad i lefnadswilkor och werksamhetens art mellan dessa jägmästare jämte deras kamrater inom Lappmarkerna och t. ex. Fägmästarne nere i Skåne, där Skogshushallningen kan bedrifwas fullt ut lika intensivt, fom någon tysk eller dansk kronostog! (S. E) Björnjagt. Från Rättwik strifwes: I bör: jan af förra månaden egde en björnjagt rum t wår grannsocken Ore Fägarne woro kaptenen I. S. Nisser samt inspektorerne Brattström och Måns: son, och jagten aflopp så, att en björnhorna sköts och twänne ungas togos. Bland afväpningsvännerna i Sverige — od) de äro sannerligen ej få — intager Malmös tidningen Framåt ett framstäende rum genom fin lefwande nitälftan för saken. Se här ett prof bland många på huru hon talar för fin tanke: Dåraboda eller stryk åt slagskämpar. En saga tillegnad Sweriges wäpningsgifrare. Swen Swensson är jordbrukare; men eger också några båtar med hwilka han roar sig ute på sjön. Han eger det nordligaste hemmanet i byn Däraboda, med fruktbar jord och wärdefull egendom i löst och falt, wåto och torro, få att Han kunnat stä fig godt, förtjänat penningar, och warit Tydlig, om han ide i fin ungdom warit en flags kämpe och krångelmakare, fom heldre grep till bly pistan och knifwen än plogen, spadan och slagan, ocj jämt låg han i delo med både näroch fjärboende. Stryk gaf han och stryk fick han, och själf Har han ide kunnat hålla räkning på alla de får och siråmor, för att ide tala om blånader, fom han bekommit i fina dagar. Många gånger har det gått honom illa od det har warit nära ute med honom; men att hemta lärdomar af ffadan därtill har han ide haft förständ. Byn Dåraboda bestär af stora oh små hems man. Swen Swenssons hemman war ett afbde minsta; men hade stora fält, fom kunde odlas och stenbunden mark, fom war onyttig, men kunde plans teras med stog. Han fjälf hade altid inbillat fig wara stark och käck, och det fans en tid, då han war jemngod med grannarna. Kom så en annan tid, då han war fig lik eler snarare swagare, ty han hade slagit fig på att fråpfupa, på samma gång grannarna, isynnerhet twenne djärfwa och oförwägna sällar, Alerander Knutstoj och Bisse Mickel, wuxit till styrka, så att de nu woro tio gånger starkare än ban. Han förmådde ide nu med någon framgånng swänga piska och knif, och han wågade det icke heller, ty han ansäg, att det då stulle gått honom på samma sätt, fom hans lika granne Sörensen, med hwilken Sw. Smwensfon i unga år tagit både lif: och kragtag, och fom när han gaf fig i slagsmål med Mickel, fit stryk samt mistade ena foten och ett godt stycke af be a 1. Å sn . avAnv vm4b Pi YL .04. AL AD