knäböjer och tackar Gud för det han gifwit den så hjeltemodiga och goda styresmän. Att åter tala om den rasade gesimsen, så will jag blott nämna, att samma regel här blef gäl lande. Det blef rättegång för att få reda på ups hofsmannen. Arkitekten war bekant på högre ort och förswarade fig bra. Byggmästaren war tkej: serligt—kongligt hofbygnadsräd, och kunde således ej straffas; återstod nu murare-werkgefällen och han arresterades. Han pästod fig hafwa handlat efter föreskrifter, men det hjälpte ej, någon skulle ju bära hundhufwudet, och då war det ju i fin ords ning, att muraren fick göra det, ty hwad gjorde det? Han war ju ingenting.