Sundsvalls tidning – 3 april 1875, sida 2

Celine sprang genast til gästgifvaregården med detta bref, men värdinnan, som emottog det, gaf följande uplysningar: — Mr Duhoux har redan i natt rest härifråo. Han hade vist fått ledsamma underrättelser, emedan han var blek som ett lik ock såg aldeles förstörd ut. Då jag gick förbi hans rum, hörde jag honom till och med gråta, och han var så förvirrad att han glömde lemna sin adress. Efter detta besked trodde Celine att han afpå kuveret och nedlade brefvet i en postlåda. — Då får han det i morgon, tänkte hon, han kan då telegrafera och på så sätt slipper jag berätta för det stackars barnet, att han är bortrest. Sålunda gick det lilla brefvet, som inneslöt den ängerfullas alla förhoppningar om framtida lycka, ur hand i band, till dess det anlände till L, hvarest man ej hade någon aning om Jacques bortresa, hvarför det återsändes till Rochetaillö. värdiunan, som ännu en gång mottog det, trodde, att det förebådade hyresgästens återkomst, lade det bland en hög af papper på hans skrifbord. Där låg det länge helt och hället bortglömdt, medan Antoinette oaflåtligt väntade på svar samt borttärdes af sorg och oro. (Forts.)