Sundsvalls tidning – 1 april 1875, sida 3

t ——— — fPTt—— VO VU Lr — ——— — Jag bönfaller dig Antoinette, lek inte med mitt hjärta! Jag kan inte beskrifva, hvad jag lider i detta ögonblick! En sekund stirrade hon på hans af smärta förvridna ansigte och darrade. Om han blott sagt ännu ett ord, om han väuyligt räckt henne handen, eller blott tillkastat henne en kärleksfull blick hade hon säkert ångerfullt kastat sig i hans armar. Men, olyckligtvis varseblef ej Jacques nägot af hennes sinnesrörelse, hvarför han, utan att se på henne, fortfor med darrande stämma: — Det är mitt allvar, och jag ber dig noggrant öfverväga det, innan du lemnar mig ett svar. Om du far till denna bal, förnärmar du mig så allvarsamt, att jag genast aflägsnar mig, utan att sedan någonsin återkomma. Nu var allt förbi. Den ouda demon, som ständigt ingjöt vrede i hennes hjärta, segrade, Med en trotsig min kastade hon hufvudet til.baka, medan hennes talande ögon antogo det demoniska uttryck, som för dem var egendomligt. Därefter sade hon långsamt och med eftryck — Som da vill! — Jag ger aldrig vika för hot — Antoinette stammade Jacques och tog några steg emot henne. — Gå! fortfor hon utan att vända sig om. Om du har hjärta därtill, så gå! — Farväl! hväste han med en ton full af smärta, men tillika fast och bestämd, hvarefter han bastigt aflägsnade sig genom trädgården. (Forts.)