för att j dölja sin sinnesrörelse, anslog några ackorder på iuutrumentet. — Är det du, E1vard ? Som denne såg hemlighetsfull ut, tillade hon: — Det är då väl, att det åtminstune finns en, som inte ständigt är så uptagen af alvarliga affärer, att han inte har siune för något annat. s — År det inte möjligt att upskjuta dessa affärer tills i morgou? frågade Edvard, sedan ban erkänt sig vara den skyldige. Jag skall fråga mr de Lisle, och, om han lemnar sitt bifall därtill, tar jag er alla med i min vagn. Jacques teg. Edvard aflägsrade sig, hvarför de förlofvade blefvo eusamma. Autoinette hamrade i distraktion på klaveret, medan klaveret medan Jacques dyster och förargad gick med stora steg fram och tillbaka på goltvet. Slutligen stannade han framför den unga flickan och sade med allvarlig, nästan befallande röst: — Autoinette, jag har en bön till dig: afstå för min skull från att bevista deuna bal. — Hverför skulle jag det? frågade hon häftigt. Hur kan du vara så egoistisk, att tvinga andra att ha ledsamt, därför att du inte själf kan följa med? — Men om åtta dsgar blir det åter en bal, och dit skall jag själf föra dig, fortfor han, ansträngande sig för att tala i en mild ton. Ditt nöje upskjutes sålunda endast för en vecka, och det förefaller mig mer passande, att du följer med mig än med Edvard. — Hvarför det? frågade hon i retsam ton. Jag försäkrar, att han är en mycket förekommande och artig kavaljer.