Från utlandet. England. Det finnes wäl näppeligen nägot land, uti hwilket rejormerna framjlrida med en få snigelartad långsamhet fom i England. Iördnaden för den historisla rätten går där få längt, att man i sekler underkastar sig de mest tryckande od) hämmande band på sambällsutwecklingen hellre än att genom juccesfiva reformer afhjalpa häfdwunna missförhällanden. Det år i synnerhet det engelska bondeständet som blifwit lidande härpå. Den engelska bonden stod under medeltiden högst inom sitt stånd i hela Europa; redan under drottning Elisabeth befria: des han från sista återstoden af lifegenskap och under Cromwell från feodalwäldet. Men fedan def har ide någon förbättring egt rum, utan fnarare twärtom, så att han numera i i wälftånd och oberoende ide på långt när fan mäta fig med fina ftåndsbröder i de germaniska länderna. Sedan början af det sextonde århundradet, då en ny organisation af de agrarista förhållandena genomfördes i England, hafwa de engelska bondhemmanen få smäningom ofwergått ide stora godsegarnes händer, och sedermera har, allifrån slutet af förra ärhundradet, den nyare industrien lockat en stor del af det engelska bondeståndet att dela