ngan-tidjes förslag, att staten skulle allena bemät: tiga sig alla landets hjolpkällor för att hindra männistorna att utplundra hwarandra; att staten slulle blifwa den enda köpmannen, yrkesidkaren och jordbrukaren, att waruprisen slulle dagligen fastställas af enkom för detta ändamål inrättade myndigheter samt att under en följd af år be rife allena stulle draga alla pålagor. Alla dessa planer kommo til utförande Naturligtswis ästadkoms därigenom den största ordning i riket, och folket jörsattes i djupare elände än förut. Wid Schint:-Songs död blef Wang nganstide störtad och hans wäldigaste motstandare, Sfe-ma-kuong, af den regerande kejsaren utnämd till förste minister. Men wid denne statsmans död wisste likwäl den under tiden aflidne Wang ngan-tjdes anhängare att bemäktiga fig styret och på nytt sätta fin herres och mästares tantari mere fet, likwäl om igen med samma utgång. Öfwer alt förföljdes nu de tinesisla socialisterne och år 1129 jagades de ur riket. Om lekar och lekplatser har dr A. J Ane näus egnat några ord till Upsala studenter och taga wi oss friheten dårur, efter U. P., hemta följande: Heljowårdsläran har på den sista tiden tagit flere stora steg framåt från det kaos, därzden få länge legat fom ett oformadt, att ide säga oforms ligt, ämne. Den tid är nu förbi, när def mål war det negativa — att undwika sjukdomar. Detta är numera endast ett medel dess tjänst för ett högre syfte, ehurul däraf ide följer, att detta mes del, detta werktyg hunnit fin fulländning. Målet är numera att grundlägga, utweckla och bibehålla den enslildes säwäl som hela folkets helsa, de froppå: liga och andliga krafter, hwilkas frön äro lagda inom dem. Alt fom befordrar detta målte heljos wärden understödja, alt som hindrar det mäste den söka att undanrödja J mwisfa länder ha därs före helsowärdslärans förkämpar börjat höja fin röst i samklang med prestens mot missbrufet af fpirituöfa drycker och annan omåttlighet, med lags stiftarens mot öfweransträngning af arbetare i far briker, med eller mot upfostrarens och lärarens angående missgreppen i männistors upfostran, o. s. w. Helsowärdsläran har öfwergått frän en sanitär till en social wetenskap. Och så längt den framgätt i den riktningen, har den wisat, att dess utöfwande står i närmaste öfwerensstämmelse ide allenast med lagarnes och ekonomiens utan äfwen med religionens fordringar. Den strider, likjom de, mot omättlighet. osnygghet, weklighet, lättja, oordning, mot alt fom förderfwar männisian, och den lemnar ofta ganska kraftiga medel att bekämpa det onda. Den påyrkar widtagandet af åtgärder för att utweckla goda egenstaper, fom annars aldrig komme till blomstring, od framställer många förhållanden i en wida klarare dager, än någon annan wetenffap fan göra det. : Det är för att framdraga ett litet exempel härpå, fom dessa rader sammanfsrifwas om ett få allmänt bekant, begränsadt och lätt öfwerskådadt ämne fom lekar och letplatser, mest för barn od ungdom. Om den frågan ställes på en perfon, hwartill letar och lekplatser för barn tjena, slall den fäferligen i de flesta fal utan betänfande beswaras därmed, att barnen skola ha tillfälle att imellanåt wistas i fria luften och taga kroppsröreljer. Åtminstone tyder jag mig hafwa märkt, att detta är den allmänna åfigten. Men för att få frift luft behöfwes ingen lekplats, kroppsrörelse fan ocksä fås på andra ställen: hwad är dä lekplatsens ändamäl? Slälldes det ofwan anförda swaret i en annan form, få stulle det i ett affeende bli riktigt. Det borde då lyda få: att lekplatser äro nödiga för att barn må funna reguliert komma ifrån trängseln och den instängda luften i hemmet. Skilnaden i dessa bägge swar är uppenbar. Det förra innebär att omwexling mellan hemmet och den fria luften och det jtörre utrymmet utans för detjamma är något fom gör barn godt, bhwils ket endast til hälften är sant. Det senare inne bär att hemmet är däligt och förderfligt, så att barnen måfte hemifrån så mycket fom möjligt. Det förra innehåller ingen motiverad fordran på ren luft och nödigt utrymme i hemmet, men det gör det senare. Det förra ar en tom fras, det senare en innehällsrik mening. — Det sanitära ssälet lig: ger ide i någon särstildt god egenitap hos luften ) od) utrymmet utanför hemmet, utan i de dåliga egenstlaperna hos hemmet. När wi tänka of en bestämd lekplats, faller det nästan af fig själft, att mi föreställa oss den belägen inuti eller nära inwid en stad. Hwarför? Naturligtwis därföre, att den bör wara lätt tills gänglig för stadens barn. På landsbygden behöfwas inga färslilda letplatser: om där fa många barn finnas boende nära hwarandra, att de låtteligen funna leka tillsammans, få finna de öfwer alt lämpliga platser. Äfwen fädernas lekplatser äro ofta öfwerflödiga för den rikare befolkningens barn, fom wanligen ha rymligare hem med bättre luft samt oftast genom föräldrarnes omsorg finna andra letplatser oc) kamrater än de allmänna. 3 jamma mon därimot fom föräldrarnes tillgångar iro inslräntta framstär en allmän lekplats såsom nyttig. Wi tänka of boende i ett rum och kök i ett hus