Sundsvalls tidning – 25 mars 1875, sida 3

Hr C. A. Larsson förmenade det utaf en före gående tal. uplästa anförandet i Upsala presimötes förhandlingar wara wilseledande; det wore ej annat än en wanlig preftbiltoria och kunde altsä ej förtjena synnerligt affeende. Om syllerilasten ökats, hwilket tal. dock icke trodde wara fallet, så härledde fig detta mera från folkets förmåga att täla bränwinets werkningar än från en tilltagande konsumtion. Då man därjämte wet huru de s. k. bättre klasserna berusa fig samt buru lätt exempel smitta, hade man äfwen häruti en förklaringsgrund till fyllerilastens frodande; han anfåg att de båda bränwinsslatterna borde sammansläs. Hr S Nilsson i Österslöf ansäg de strafjdomar, som mot swensla folkets fedlighet och moralista wärde i dag blifwit i denna kammare afkunnade, grunda sig på alt annat än sanning och rättwisa. Man borde komma i i håg, att hwad man här tas lade, talade man i hela det fvenfta folkets namn; och det wore i sanning owärdigt en representation att på detta sätt inför hela den bildade werlden säsom ett förderfwadt slägte stämpla en nation, af hwilken man en annan gäng prisar sig lycklig att wara medlem. Tal. wille därföre ej förorda nägra ändringar i författningarne om denna wara. Hr Magnus Jonsson protesterade mot rigtighes ten af de om förhållandena i Helsingland uttas lade åfiater. Hr P. Nilsson i Espö: man hade här i dag talat få mycket om bränwin, att til od med den nyktraste därigenom kunde blifwa yr i hufwudet; betlagade det ftändiga motionerandet i denna lag: stiftning, hwilket ej kunde på annat fätt förklaras, än att en pietistisk rörelse mäste hafwa angripit många af kammarens ledamöter. Foltet bör ges nom underwisning och exempel wänjas till fparsamhet, och det onda stall då af sig fjälft uphöra. Hr Treffenberg hade genom besöt oc) fame mankomster på slilda orter inom sitt län förnums mit en enhällig klagan öfwer bränwinets missbrut och rop om hjälp mot detta onda, hwilket wore swärast i de trakter, dit en större tråwarurörelse lockat en mängd löst folk från Finland, Norge och Wärmland, minst hos den befutna länsbefoitningen; trodde bränwinets fördyrande wara det werksammaste medlet mot dess missbruk. FULTYUHUAUAUNALEUUNNLNUU UTFDÄBEÄUAAARm 2 DTS ORN AES TEN RA