På senare tider med ökade insättningar och ökade swårigheter för fördelaktiga utlåningar, sattes hr D. i den obehagliga ställning att möjligen genom asslag förwärfwa fig personlig owånstap och han walde därför att lemna penningarne till Ulricehamns-—Wartofta järnwägsaktiebolag, i hwars styrelse hr D. är direktör och i hwilket företag han warit, att få säga, själen. För narwarande har banken att af järnwägsbolaget fordra på 2 ffulder bref 200,000 kr., hwilka lån bewiljats på urtima stämma den 30 september 1874 mot samma bors gen, hwilken förut af hr D. godtagits för endast 100,000 fr. Den sedwanliga årsgranskningen mir sade, att d. 10 febr. 1874 utom senast nämnda hundratusen kronor wore af hr D på egen hand utlånte 65,000 kr., nämligen 40,000 mot ffuldes bref utfärdadt af hr D. och hans meddelegare i en inköpt landtegendom samt 25,000 mot åtslilliga bewis om insättningen dels på deposition, dels på enslildes kreditiv o. s. w Det bör kanske särskildt antecknas, att den direks tionsledamot, rådmannen Lundberg, fom i ftyrelfes sammanträdet den 31 jan. 1874 gjorde en Mrifts lig insaga, förklarande fig aldrig hafwa deltagit i något beslut att bemyndiga hr D. att för egen räkning söka göra sparbankens utlånta medel vän: tebärande, fjälf samtidigt inuehade ett fådant af kassören utgifwet lån å 2,000 kr., att de ur infar gan här ofwan anförda orden: för egen räkning äro, såwida de skola något betyda, få mycket för: fåtligare fom räntorna fommit fparbanten till godo och i den delen således intet kunnat läggas hr D. till last. Hufwudintrycket af den med Handlingar och ins tyg späckade upjats. fom flutit ur hr Rylanders penna, är det, att sparbanken i Ulricehamn stötts med klok beräkning men ganska godtydligt. I staden Ulricehamn hade man nyligen för sångaren Petrus Blomberg anordnat en sexa med bålar, där til en början glädjen war stor men där slutligen ett upträde förekom, witnaude, enligt stadens tidning, därom att fördragsamhet och grannlagenhet på senare tiden blifwit alt fäljyns tare företeelser inom det lilla splittrade samhället. Fördragsamhet och grannlagenhet, dessa den sanna bildningens oswikliga frukter, torde wara sällsynta äfwen i andra samhällen än i Ulricehamn! Stöld af bref. Kristianstad den 17 mars. Det har flere gånger händt, att bref, lagda i ftadens breflädor, förswunnit, utan att man kunnat förstå hwart de tagit wägen. J måndags tväll lyckades det dock bokhållaren wid järnwägen, hr Lundgren, att gripa en af breftjufwarne på bar gärning. Den gripne, en bleckslagarelärling, Mat: tis Ny, innehade wid tillfället icke mindre än 23 ft. bref, fom han ur den å wäggen till ftationss huset hängande breflädan tillgripit. Lädan hade ban öpnat med en nyckel. Ny pästod, att en ans nan person warit honom behjälplig, men denne däröfwer hörd, förnekade all delaktighet i affären. Blomsterspråk. Utländska blad drifwa en smula med det granna tal, fom fmenifenorfte mi nisterresidenten i Madrid, hr Lindstrand, höll då han i förra weckan i stor upwaktning hos konung Alfonso framlemnade fin fullmakt. Köln. Ztg meds delar ur talet följande utdrag eder, för att tala i hr L:s stil, plockar härmed den fagraste blomman ur den daggstankta bukett, fom Europas nordliga halfö bjudit fin sydliga syster: Jag lyder min konungs önslan och ej mindre mitt hjärtas drift, då jag wid detta högtidliga tilfälle uttalar det fasta hopp, att de moln, hwilka ännu draga öfver en del af den spanika himmelen, skola rätt mart förswinna, od) därpå nya horisonter, fulla af ljus oc klarhet, öpna fig, på det att den krona, fom pryder Ers majestäts tinningar, städse och öfwer alt må utsträla fin glänsande och lifgifwande ffönhet. Förwillelsens för derfliga frukter hafwa förwandlats till törnen, hwilka bära sluld för, att detta stora land nu ut: gjuter sitt blod ur tusende får; men i dag, då lyckans wind fläktar få ljuft, känner man fig ide mera hemsöft af aggande twifwel om möjligheten af att åter få se dem helt och bället igengrodda. Jag är intagen af den kärletsfullt närda förtröstan, att alla fosterlandets söner efter hand skola befjälas af samma tankar och att deras på hänförels sens wingar fig upswingande förhoppningar stola rikta sig mot en enda pol: Spaniens lycka och dess härstares ära. År månne, spörjer G. H. T., hr Lindstrand hemlig republikan? Dessa ordalag (så wida de eljest äro af Köln. Ztg riktigt återgifna) gifwa nåstan intryck af att wara stälda på gyckel. Saltkompaniet på Sardinien har tills widare instält all försaljning af salt till fartyg, som dit anlända.