— Då har jag älskat er längre, berättade hon, med rodnande ansigte och nedslagna blickar. Jag har älskat er ända från den dag, då jag första gången såg er stå lutad mot kaminen, mörk och sträng som en björn. Er blick trängde ända till djupet af mitt hjärta, och jag sade då för mig själf: endast af en så fast vilja låter jag kufva mig! — Ålskade lilla hafstroll! utropade han och d. og henue mildt intill sig. Hon bleknade åter, tillslöt ögonlocken, och lutade sitt lilla hufvud förtroendefullt mot hans bröst. Då kunde han ej emotstå frestelsen, utan kyste ömt sin unga brud. — Heliga Jungfru! utropade Celine, som i detsamma öpnade dörren oeh vid förskräckelsen öfver den syn, som mötte henneg upspärrade blickar, tappade en massa kläder, hvilka hon burit i sitt sköte. — Nu reser jag inte! utropade Antoinette och flög henne med sin vanliga liflighet om halsen. Ack, jag är så lycklig, så lycklig! Jacques lemnade dem för att upsöka mr de Lisle. Han ville ännu samma dag anbålla om dotterns hand, och han träffade honom på vägen, ledsagad af sin hund och hvisslande på en jagtmelodi. Utan inledning meddelade den unge mannen honom, hvad. som tilldragit sig. Mr de Lisle hörde alvarlig på, ehuru han endast med svårighet kunde dölja sin glädje. Stannade på vägen, räckte han Jacques handen och sade: — Jaså, det var det den lilla stackarn ville! . Jag har altid tyckt om er och hälsar er hjärtI ligt som min svärson. Jag vill endast under