Ar 1871 bewiljade riksdagen ett frikostigt an: lag för tillwerkning af gewär af 1867 ära re: mingtonmodell. Regeringen anfåg, att man få kyndsamt fom möjligt borde förskaffa sig det för: ta möjliga antal sådana, fom wåra faktorier kunde iwägabringa. Tidpunkten för denna begärans sramställande war wäl wald. Kriget mellan Tyftand och Frankrike fylde ännu många finnen med panik, od) riksdagen ingick på saken, ehuru många af dess medlemmar funno det wara oförståndigt att i en tid, då nya gewärsmodeller aflösa hwarandra, öfweranstränga fig med wapentillwerkning efter en modell, fom måhända snart skulle finnas wara föråldrad. Frukten af beslutet är att wi nu hafwa omkring 200,000 remingtongewär i wära förråd, hwilka kostat staten in emot 6 millioner tronor — od) att hr krigsministern nu låtit rifsdagen weta, att dessa gewär äro mindre ända: målsenliga oc böra aflösas af en förenklad och bättrad modell. Det är hårdt att nödgas frambära ett sådant tilllpännagifwande och hårdt äfwen att emottaga det. Också mildrade hr krigsministern det obehagliga i sitt budskap genom att tröstande framhålla, att endaft kalibern tarfwade ändring; alt det öfriga på mår modell kunde wara fom det är. Aftonbladet uttrycker fin häpnad öfwer detta uttryck: endaft kalibern, enär en ändring af denna är det wigtigaste, fom fan företagas med ett gewär, samt tillägger: