Sundsvalls tidning – 16 mars 1875, sida 3

SR Ve SR SEVIPSVtS SÅ SYPPAPTFASSTRS AE vv YR DIV tal efter röftlängden (eller i något fall för högre röstetal, än det, fom motswarar bewillning för tio tusen kronor inkomst af kapital eller arbete). Kammaren beslöt att i ett sammanhang behandla dessa båda punkter. Den diskussion till hwil: fen de gifwa anledning öpnades af en af motior närerna, hr Anders Persson. Han framhöll det otilfredsställande i de nuwarande förhållandena, nå got fom utstottet äfwen gjort, wände fig mot de fräl, fom af utskottet anförts mot lämplighe: ten af de graderade röftffalorna. De woro gods tydliga, fade man; men godtyckligt måfte i wiss mån hwarje stadgande i detta syjte altid blifwa. och något godtyckligare än de mumwarande förhål: ländena kunde man ej gerna tänka fig Ett bi: fall till talarens förslag stulle rubba förhållandet mellan Första kammaren, med def af rifsdags: ordningen äsyftade konservatism, och den Andra, med dess mera demokratista element, jade man mi dare. För det första hade tal. aldrig i wåra grundlagar fett något, fom stadgade att Första kammaren skulle wara konservativ, och för det ans dra torde just den kammaren redan nu ega alla förutsättningarne för att funna blifwa mer demos kratist än den Andra, eftersom den medelbarligen wäljes af folk, som ftå långt under ftredet för walrätt til Andra kammaren. Något ondt i detta afseende kunde således ei förslaget göra. Det för: flag åter, om rutstortet framstalt, wore wisjerlis gen ett steg from mot ett bättre, men detta steg wore dock för litet och dessutom af den beftaffen: bet, att tal. hållt onstade att hela frågan ssulle äterremitteras i det sufte att man frän utslottet måtte få ett nytt försiag om rostrattens begräns: ning, oh detta genom graderad röststala Hr Hibinette inifräntte sig till att yrka bifall till lagutstottets förslag i båda punkterna. Hr Boman betonade, att famtliga förflagen gingo ut på att öka personlighetens inflytande ntöfwer förmögenhetens, ett mål, som för wisso wore be hjärtanswärdt, men som de dock näppeligen kunde nå. Minst af alt de, som sökte göra det på den graderade röststalans wäg. Altid funna nämligen förhållandena kombinera fig få, att ett fåtal pers soner, egare af fastighet til lägre belopp, genom en röstberäkning efter graderad skala, Hall funna öfwerrösta ett större antal, med fastighetswärden längt högre än de förras. Ett exempel kunde lätt wisa detta. En forsamling har 27 röltberät: tigade inwånare, af hwilka ingen eger fastighet til lägre taxeringswärde än 1,000 kr., hwadan de få: ledes alla äro walberättigade till Andra fammar ren. Nawäl! en person, med fastighet till ett tare: ringswarde af 1,000 tr. framställer ett förslag och med honom förena fig: en med egendom till ett taxeringswarde af 100,000 kr., od) 15 med egen: dom till 1,000 kronors taxeringswärde; fumma 17 personer, med egedom tarerad til 125,000 tr Å andra sidan upträder en person med egendom, taxeringswarderad till 10,000 kr., och får med fig 9 med egendom till 9,000 kronors taxeringswärde bwardera: summa 10 personer, med egendom tare: rad till 91,000 fr. Huru uffaller nu omröftnins gen, om br A. Perssons röststala lägges till grund för röstberäkningen? Å ena sidan: en person med egendom till warde af 10,000 kr., och således 48 röster, och slutligen 15 med egendom till 1,000 kronors wårde hwar och säledes til sammans i besittning af 90 röster. Dessa 17 personer hafwa således summa 158 röster. Ån andrå sidan får: en person med 10.000 kronors taxeringswärde och säledes egande 20 roster samt 9 personer med till sammans 171 röster, summa 10 personer med 191 röster. Ett fåtal med egendom till lägre tare: ringswärde kan således enligt hr A. Persons för Mag komma att rösta omkull ett flertal med egen dom till högre taxeringswarde. Od sädana orimliga förhållanden funna inträffa, hwilken graderad röstslala än lägges till grund. Dessa låta nänvr ligen hwarten personlighet eller förmögenhet komma till den rätt, fom med dem åfyftas. Det anföcda exemplet ware ej det enda, fom kunde åb-ropas: otaliga andra funde dragas fram; men detta enda wore nog för att gifva de graderade röftralorna dödsstöten. Likartade exempel kunde anföras äfwen hwad beträffar ett röstmaximum, sådant det dant det af utitottet föreslagits, men tal. wille ej trötta kammaren med att följa hans beräfningar, utan inskränkte fig att yrka afflag å båda punkterna, antydande att andra, rationellare fätt funnes att lösa föreliggande fråga. (Forti.) (dd AK 1 2