Sundsvalls tidning – 16 mars 1875, sida 2

Det lilla HRafstrollet. Efter franskan. (Forts. från u:r 29.) — Jag tror, att skämtet ou gått väl långt, svarade Jacques (hvars vrede betog honom hans kallblodighet). med sin stolta och befallande stämma, Vi ha skämtat väl samvetslöst med saker, som man bör hysa aktoing för. Otåligt reste han sig och gick några steg framåt med sio käpp afhuggande vid kanten växande tistlar. Antoinette satt orörlig med ögonen fulla af tårar; men plötsligt vände ban om, räckte henne handen och sade: — Ni är väl inte ond på mig? — Ood? Hvarför skulle jag det vara? svarade hon och bet sig i läppen, utan att vända bhufvudet mot bonom. Jag begick en dumhet, då jag skämtade med er, men därför ber jag ödmjukt om förlåtelse och lofvar, att aldrig mer göra mig skyldig till ett sådant fel. Hon drog sin kalla hand tillbaka. Några gonblick satt bon tyst och tavkfall, men plötsdigt stördes bådas tankegång af Edvard, hvilken Iropade: — Hallå! Ävart har ni tagit vägen? Vi måste vu begifva oss hem. Antoinette gick emot Edvard och lät honom hjälpa sig ned från bergsklinten. Solen hade sjunkit ned i bafvet; arbetet på ängen var för dagen afslutadt. Folket återvåude till hemmet, och i spetsen för det mr de Lisle samt Antoinette. hvilken höll sia kusin under armen. Jacques höll sig på afstånd, då han varseblef, att hans