betänkande angående reglering af domsagor och tingslag i riket. UWti inledningen til sistnämnde betänkande ytra komiterade, bland annat: Enligt det af komiterade afgifna underdå niga förslag till stadga angående almänna under: domstolarne å landet, är förmånen af tätare jams mantråden i wäsendtlig mon beroende af tingålagens antal inom hwarje domsaga och blifwer det, wid sadant förhallande, synnerligen angeläget att domsagor och tingslag regleras så, att innewånarne få mycket fom möjligt komma i åtnjutande af denna förman för hwilket åndamäl en hwar af de dom sagor som bestå af flere tingslag måste bringas till ett, där det lämpligen fan ffe, eller eljest till få få fom möjligt, ; Wid upgörande af förflag till de häraf påfkallade förändringar i domfagor oc tingslag hafwa komiterade antagit den af justitiestatsministern i dess underdåniga förslag till domsagereglering den 17 februari 1847 följde od redan förut af lag: komiten förordade regel att innewånarne ide må hafwa mer än 4 mil till tingsplatsen. De i för flaget gjorda undantag från denna regel hafwa betingats antingen däraf att innewånarne redan hafwa längere wåg till tingsstad, eller däraf att orten dit tingsstaden förlagts, är för handel eller andra angelägenheter företrädes: wis trafikerad aftingslageis innewånare, eller däraf att desse funna på järnwäg eler eljeft, åätminstone wissa ärs tider, mer är wanligt be: krvämt till tingsstället framkomma, eller slutligen af olämpligheten att från en till annan domsaga förlägga ett ringa, ostast glest befolkat område som ligger obetydligt utom den för längsta afftåns det ifrån tingsstaden i almänhet antagna gräns; och har tillika afseende fästats därå att innemwår narne i rikets södra del ide få lätt förlifa fig med långa afstand fom de i nordliga delen boende och wid jädane afftänd wane. Domsagorna i riket woro då, år 1868, 103. Fjorton af dessa domsagor utgjorde redan alles nast en domkrets, och fyra domsagor, hade redan gemensam tingsstad för de särslilda tingslag, däraf hwardera domsagan bestod. Aj de öfriga domfar gorna fiulle enligt komiterades förslag, 48 dom: sagor hwarför fig bilda ett tingslag och 29 doms sagor hwarför sig indelas i twå tingslag, men 8 domsagor fortfarande sörblifwa indelade i flere tingslag. De 8 domsagor, hwilka icke ansågos funna till twå tingslag sammanläggas woro ITVes ster Dalarnes, ÄÅngermanlands södra, WBelterbot: tens södra och norra, äfwensom de twå domfagorna i Jämtlands län och de twå domsagor hwari norrbottens län är deladt. De uti komiterades förslag förekommande ups gifter om folkmangden äro i almänhet utur ftati lssa centralbyråns berattelser angående förhål: landet år 1860. Angående Medelpads domsaga är komiterades sörslag af följande ludelse: Medelpads domsaga, så stulle benämnas den domsaga, som består af Torp, Tuna, Selångers, Sköns, Ljustorps, Ins dals och Njurunda tingslag. Där hållas nu år: ligen twå lagtima ting med hwart tingslag, näm ligen — — — — — — — — — —— — Denna domjaga slulle indelas uti a) Westra tingslaget: Torps tingslag med ...... 8.767 Stöde socken .... 25733 11,500 inw. och tingsställe i Wissland där Torps tingslag nu har tingsstad och dit ide någon af Stöde sockens innewånare har mer än 4 mil. b) Östra tingslaget: Njurunda tingslag med... 3.050 Fndals . . .... 4.854 Ljustorpss , oss 5,408 Sköns .. 33985 Selångers ... 3.251 Tuna sockens ,, ... 2,067 Attmars, on 2.196 24,811 inw. med tingsställe i staden Sundswall. ti motiveringen till 17 —22 Ss af omförmäldte förslag till stadga angående underdomstolarne, ins nefattande bestämmelser om tiden för domftolar: nes sammanträden, anföra komitterade: Då komiten erhällit uttrydlig befallning att så utarbeta sina förslag, att den öfwerklagade längs samheten i lagstipningen wid underdomstolarne å landet kunde förekommas, samt det werksammaste medlet för att upna ett sädant mål bestär i of tare terkommande domstolssammanträden, torde särslild motivering ej erfordras om den almänna tendensen i förewarande SY, hwilten just går ut på att undanrödja hindren för minnande af be: rörda önfiningsmål. Det är likwål icke af den civila lagstiftningen allena frågans ändamalsenliga lösning beror. Wore detta förhållandet, så funnes ingenting enf jare än att med lagkomiten och lagberedningen kategoristt förordna att i hwarje domsaga de lag: tima tingens antal slulle ökas få mydet. som mar ansåg behofwet kräfwa. Men nu företer fig det hinder, att domsagorne i riket bestå af olika antal tingslag, från ände ut 7 att Het beror på fonunaen att ändra detta