floddal i nordwestlig riktning, genomslära Herjes ådalen och sydwestra Fämtland, dymedelst lillika utan alt mehn för någon landsdel blifmande Stod holms närmaste föreningslänk med Norge och Trondhiem, eller också knytas til den under byggnad warande Bergslagsbanan wid Falun och fortlöpa efter Wåxna-och Ljusneelfwarnes floddalar norrut genom Herjeädalen i nordwestlig riktning upåt landet. Genom sädana banor allena kan bergshandteringen i mellersta od södra Smwerige tillförjäks ras en outtömlig foltillgång; men genom den nu föreslagna westliga banan framftjutes möjligheten att funna ästadkomma en werklig kolbana till obes stämd tid. 2— Den westliga banans militära företräde förmä wi ide fatta, men däremot tro wi förwisso, att landets fjälfftändighet bäst betryggas, om man söker genom järnwägskommunitationer updrifwa jords bruket, bergwerksrörelsen, sägwergsrörelsen och all öfrig industriel werksamhet till högsta möjliga grad hwarigenom foltmängden ötas likasom förmägan till ästadkommande af ett starkt förswar för wär siälfständighet; men då mäste stambanan läggas i sadana orter, där industrielt lif oc industriel blomstring kunna upkomma, likasom ett fulländadt jords bruk, men ide i sterila oh därför jämwäl öde trafts ter, städse olämpliga till både induftri och jordbrultj; och åberopa wi i sammanhang härmed den utreds ning, fom wi i detta hänseende komma att här nedan i underdänighet framlägga. Öwad widkommer de af Jämtlands fomiterade åberopade längdförhålanden, få erinra wi, i öfs werensstämmelse med hwad mi redan i underdånighet antydt, att de siffror, fom i det hänfeendet blifwit anförda, wisserligen för Jämtlands komiterade, fom synas släda frågan uteflutande från westra Jämtlands och Östersunds synpunkt, kunna gifwa något stöd för walet af det westra järns wågsalternativet, men att de redan därigenom, att med detta wal Norrlands öfriga få mydet förre och folkrikare delar blifwit alt för obilligt förbisedda, för oss mäste förlora alt wärde. Men widare förswagas ockjä det afgörande ipråk, fom Jämtlands komiterade förklarat desfa siffror talaför det westra alternativet, i deras egen mun på ett öfwerrastande sätt, enär de, med den bepris fade kortheten i wäglängd mellan Hybo och Östersund, i alla fall mäste medgifwa, att järnwägsbygget för staten ändock, då detta utsträckes til Angermanelfwen, hwilket de förespegla of och äfwen wi med alla andra lifligt måfte åftunda, ide förkortas med mera än 33, 300 sot, hwadan från siatsekonomist synpunkt något nämnwårdt företräde ej behöfwer tillmätas Ramsjö—Refsundsslinien framför Johannesfors—Håfjöslinien. Men til och med detta företräde och ännu mera tro wi för wisso ffola förloras för den westra linien, enär ffäligen mäste förmodas, att de i fråga warande fiffrorna äfwen i öfrigt stola låta reducera sig till andra, för den östra linien fördelaktigare, få jort en noggrannare undersökning blir werkställd, än den fom nu lärer följd af fen årstid oc) däraf följande brädsta egt rum eller ätminstone än den fom warit för Jämtlands komiterade fänd, rörande de delar af östra linien i Helsingland och Medelpad, där denna nu, efter mwår föreftälning, lärer hafwa blifwit förlängd med lika långa fom onödiga krökningar; utbedjande wi oss tillika få fasta Cders k. maj:ts nädiga upmärksamhet därpå, att stambanan genom Norrland blifwit bewiljad med hänsigt till Norrlands redan upnådda stora betydelse för riket samt resurser til widare utmwedling. Det är i förlitande härpä, som Norrland wäntat fig stambana, Eders t. maj:t allernädigst funnit fig böra öreslå sädan samt slutligen ritas dagen bewiljat erforderliga medel. De närma rande förhållandena och de tillgångar till utwedling, bhwarpå beflutet grundats, ligga otmwifmwelafs tigt hufwudsakligen inom de östra delarne af Norrs land, oh för Jämtland är genom twärbanan redan tillrädligen sörjdt, od blir det än mera genom stambanans östra riftning. Huru fan man då rimligen wid riktningens bestämmande alldeles förs bigå de trakter, hwilkas tillgångar och utweckling åstadkommit de sakförhållanden, hwarpå beslutet om stambanan grundats? Huru fan man då, wid riktningens bestämmande, tillslutande blicken för all beräkning på trafik och inkomst, endast för att få banan en eller annan mil kortare, förbise alla de orter, på hwilkas talrika befoltning, starka befoltningstillwäxt och högt updrifna näringslif jämte resultater man stödt sig, då man föreslagit och beslutit banan? Wi tro, att swaret på dessa frå: aor ej bör blifwa twifwelaktigt och att det ide kan utfalla til skada för wår talan. De släl, fom, efter wårt underdäniga förmenande, owederläggligt tala för järnwägens förläg: gande i det östliga Norrland eler i öftlig vift: ning äro: att banan bör på lämpligt afftånd från kusten zenomslära de orter, fom gifwit och fortfarande iro mäktiga att gifwa utwedling, rörelje och lif it Norrland, och förutan hwilka talat Au