Sundsvalls tidning – 9 mars 1875, sida 3

Jorsta tammaren Har med ob roller mot 48 bifallit statsutstottets förslag om löneförhöjning åt indelta avmän. Meddelanden från allmänheten. J fpråkrensningsfrågan hafwa wi haft nöjet mottaga en insänd upsats, som här meddelas utan annan anmärkning än att den ffärpa, fom def förf. brukat, slulle till större gagn för den goda saken kunnat något mildras. Herr kommunalmedlem! Med anledning af eder upsats i SundswalsPostens n:r 27 mot nya ocd oh stafningssätt i denna tidning, och då därmed äfwen riktas ett anfall mot nystafware i allmänhet, få torde ni benäget tillåta mig gifwa eder ett genmäle. Jag tror dessutom, att ni skulle finna er illa til freds att i detta ämne wara lita ensam om ordet fom presten på predikstolen. Wisserligen är eder upsats af ringa betydenhet ; klarligen wisande, att ni hwarken följt med eder tid eler egnat fmenita spräket den upmärksamhet, fom behöfwes rör att upträda fom granffare; men jag fan lifwäl ide lemna den belt och hållet utan anmärkningar. Ni medger gerna utländffa ords utbyte mot lif: tydiga fweniia men när det gäller torde ni doc ba alla möjliga inwändningar — orsaken: eder egen mindre widsträkta begreppskrets. Så gillar ni det fula utländsta trottoar framför det wäl: ljudande swenska gångbana. Det tyckes fom om eder egen bana ide stulle sträckt fig långt utom brädgårdarnas och bjälkgroparnas gångbanor af plant utlagda öfwer eländig mart, ide att förs glömma den mellan hamnen och tivolibryggan, hwilten inrättning annars brukar få heta spång. Upsla wi Dalins swenskfransta ordbok, finnes där: Trottoir — —: gångbana (på fidan om en gata). Se wi efter i den af eder åberopade Swensta akademiens ordlista, få flår där: Gängbana (pl. — or), s f. (tvottoir). Hwad gäres of mer vitne behof? Men det bewifar tydligen, att ni af ordlistan kanner föga mera än omslaget. I stället för suppleant ha wi flera ord att wälja på; t. er. ersättningsman, åt hwilket fåfom nybildadt fan gifwas det särslilda begrepp, fom här äsyftas. De skuggrädda skälen mot edra egna föreslagna fyllnadswal äro alt för obetydliga att behöfwa wederläggas, men då Sm. Akademien utan fruktan för twetydighet skrifwer fyllnads: ord, få böra wål i enlighet därmed bildade ord funna anwändas. Ett annat ganska godt ord är ställföreträdare, ehuru det är wäl långtoch smakar bra tyskeri; mycket af likwal bättre att låna från tyskan, sasom ett narslägtadt sprak, än fråun franskan. J alla fall behöfwa wi lyckligtwis ej gå öfver ån efter watten. Jmj. Dalin anf. ft. Supple: ant, — —: ställföreträdare (wid förrättning). Klanderwärdt är det dessutom att göra en fame mansättning af ett swenskt och ett franskt ord; såsom supplementwal, lika enfaldigt fom att sätta en lapp franskt siden på en swensk wadmalströja. Båda kunna wara goda i och för sig, men passa ej i stycke med hwarandra. Skall det wara en wits att falla kolportörer, postiljoner och brefbärare för skriftförare? Jag bara frågar. Jag will gerna instämma med er och anse ffrifmware fåfjom det enklaste och bäst passande ordet för sekreterare. Att uti rent swenska ord teckna fvsljudet med qw (qwar i stället för kvar) är felaktigt, ware fig man stafwar enligt härledning eller uttal; men att nu framlägga bewis blefwe för wiglyftigt. Medgifwes dock, att det af er anförda ordet kvarter (qwartier) ide är swenskt. — Den rilktiga böj: ningen af werbet rödja (rödde, rödt; jämt. stödja) borde uptagits i ordlistan i stället för eller åt: minstone jämte den ofta förekommande, men all: deles oriktiga röjde röjt. (Jmf. en upsats i äm net uti Aftonbladet n:o 43. 1875). Att uti alt bilda sitt stafningssätt enligt ordlistan och böja fig för densamma är lika wanskligt för att ide säga omöjligt som att upställa eder äberopade byggnadsordning () til rättesnöre härutinnan. Hwad wåra weteskapligt bildade yngre språtmän utan förut fattade fördomar ansett med wårt mor deromål öfwerensstämmande, det funna wi, läfaren oc) hans ödmjuke tjänare antaga såsom säkert att lita på. Måhända har jag warit något omild i mitt genmäle; men under språkmännens fträfwan att ästadkomma en lagbunden och förenklad rättstafning, under bemödandet att utbyta främmande ord mot swenska, samt då en wacklan i stafning och uttryck måste göra fig märkbar, bör man ide utan en noggran pröfning obetänkt uts tala fina egna åsigter. Detta ör likwäl händelfen med er och därför måste jag säga: Håll til godo! J likhet med er hade äfwen jag ett oh annat att tilläaaa: men samma skäl — tidens fnapnhet